Lars Adaktusson: S talar med kluven tunga om EU-skatter
De senaste åren har flera läckor visat att företag, toppolitiker, idrottsstjärnor och förmögna privatpersoner systematiskt undviker att betala skatt genom att anlita banker, advokatfirmor och liknande aktörer i några av världens främsta skatteparadis. Pengar som borde ha gått till skola, sjukvård och allmän välfärd har undanhållits genom avancerad skatteplanering eller rent skattefusk.
Det har blivit tydligt för politiker och allmänhet att lagstiftningen måste skärpas och det internationella samarbetet stärkas, till exempel genom förbättrat utbyte av information mellan länder så att skattemyndigheter har kännedom om vilka tillgångar medborgare har i olika länder och har en bättre helhetsbild av hur företag beskattar vinster.
En del politiker utnyttjar den berättigade ilskan mot skattefusk med att damma av gamla politiska förslag som inte syftar till att medborgare och företag gör rätt för sig, utan till att stärka EU:s makt och inflytande över skattefrågor. Detta blev tydligt när Europaparlamentet före julledigheten tog ställning till en resolution om hur EU ska stoppa skatteflykt.
Bland förslagen som en majoritet ställde sig bakom var att beslut i skattefrågor inte ska fattas med vetorätt av EU-ländernas ministrar i rådet, utan genom kvalificerad majoritet. Med denna beslutsform kan enskilda medlemsländer bli överkörda av en minoritet. Skattefrågorna är i dagsläget en nationell kompetens där det krävs enighet bland medlemsländerna för att skattebeslut ska kunna fattas på EU-nivå. Denna ordning har svenska regeringar värnat om att upprätthålla.
När EU-kommissionen för några veckor sedan föreslog att vetorätten avskaffas i skattefrågor var Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S) därför med rätta kritisk. En slopad vetorätt skulle bland annat väsentligt underlätta möjligheterna att införa så kallade ”egna medel” för EU, en omskrivning för EU-skatt. I Sverige finns det i riksdagen också en blocköverskridande majoritet för Anderssons linje.
Jag tvingas dock konstatera att denna samsyn saknas bland de svenska ledamöterna i Europaparlamentet. Den resolution som tydligt tog ställning för slopad vetorätt i ministerrådet rörande skattefrågor fick stöd från såväl socialdemokrater, miljöpartister som liberaler. Något som föranledde den socialdemokratiska statssekreteraren i finansdepartementet att ta avstånd från sina partikollegor.
Kristdemokraternas bestämda uppfattning är att skattepolitiken ska utformas och beslutas i medlemsländerna, inte i Bryssel. Därför var det heller inget svårt beslut att rösta nej till den aktuella resolutionen.
Förslagen om att ge EU mer inflytande över skattepolitiken ska också ses i kontext av andra förslag. Allt sedan beskedet om att Storbritannien avser lämna EU kom, sommaren 2016, har en intensiv debatt ägt rum om unionens framtid. De krafter som vill centralisera mer makt till Bryssel har sett sin chans att vädra morgonluft.
Det finns svenska politiker som verkar tro att man är mer Europavän om man säger ja till alla förslag som kommer från Bryssel. Min bestämda uppfattning är att vi ska ha ett starkt Europasamarbete inom områden där det finns ett konkret mervärde med att samarbeta, till exempel inom utrikespolitik, handel och migrationsfrågor.
Däremot ska EU inte lägga sig i sådant som medlemsländerna bättre kan sköta på egen hand. EU-skatter eller att andra EU-länder ska kunna bestämma över svensk skattelagstiftning leder inte till bättre välfärd utan enbart till ytterligare kostnader, byråkrati och ökad EU-skepticism bland befolkningen. Detta gynnas varken Europasamarbetet eller vanliga medborgare av.
