Adaktusson: Rapporterar inte media måste vi politiker vara mer transparenta

Ledare
Foto:

Att EU-frågorna är eftersatta i svensk media, och i det offentliga samtalet, börjar nästan bli en klyscha. Icke desto mindre är det också en sanning. Att så få frågor ställs av journalister gör samtidigt att vi som representerar Sverige i Europaparlamentet har ett extra stort egenansvar vad gäller transparens och återrapportering.

Artikeln publicerades 12 augusti 2017.

Exempelvis vad gäller frågan om hur väl de svenska Europaparlamentarikernas ställningstaganden i den senaste EU-valrörelsen stämmer överens med det dagliga värvet i Bryssel. I EU-valrörelsen var frågan om vad som hör hemma på EU-nivå, och vad som bör vara upp till medlemsstaterna själva att avgöra, ett återkommande trätoämne. För egen del faller jag hela tiden tillbaka till valrörelsens löften i samband med omröstningarna i Europaparlamentet. Jag kan notera att alla mina kollegor inte tagit sina ord från valrörelsen på lika stort allvar.

För att bidra till ökad transparens ger jag årligen ut en rapport där jag redogör för vilka ärenden jag under det gångna året röstat nej till med hänvisning till den så kallade subsidiaritetsprincipen.

Subsidiaritetsprincipen är en av EU-samarbetets grunder och innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Frågan om var politiska beslut ska fattas, och i vilken mån mer makt ska överföras till Bryssel, har kanske mer än någonsin tidigare präglat det gångna årets EU-debatt. Efter förra sommarens folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet har överläggningarna om hur framtidens EU ska organiserat varit mycket intensiva.

Det har fått federalismens förespråkare att vädra morgonluft, men även EU-fientliga krafter. Det har med andra ord varit mycket viktigt att som varm Europavän med respekt för olikheten och medlemsländernas rätt till eget beslutsfattande finnas med i den debatten.

Tre övergripande frågor har stått i centrum för debatten om framtidens EU:

1) EU:s budget. När Storbritannien lämnar unionen så lämnar landet efter sig ett stort hål i den gemensamma budgeten. Samtidigt står EU inför stora kostnadsdrivande åtaganden inom exempelvis migration och säkerhet. Hur ska detta lösas? Ny generell EU-skatt föreslår vissa, omprioriteringar inom en redan för stor budget anser Kristdemokraterna.

2) Försvarssamarbetet. Frågan hur EU-samarbetet kan användas för att stärka Europas säkerhet i en situation där politisk instabilitet och osäkerhet ökar är högst relevant. Samtidigt är det viktigt att vara tydlig med att förslag om en renodlad EU-armé och nya stora överstatliga försvarsstrukturer är fel väg att gå.

3) De sociala frågorna. Europas socialdemokrati har gjort det till sin huvuduppgift att skapa vad de kallar ett socialt Europa. Trots att det till stor del handlar om vänsterpolitik har de socialdemokratiska partierna fått med sig EU-kommissionen i projektet. Följaktligen presenterades tidigare i våras ett förslag om en europeisk pelare för sociala rättigheter, en slags förteckning över socialpolitiska reformer som EU-kommissionen vill se genomförda i samtliga medlemsländer. Samtidigt presenterades ett skarpt lagförslag om ett föräldraförsäkringsdirektiv som för svensk del skulle innebära ett tvång på ytterligare en obligatorisk pappamånad. I de här frågorna är vi som kristdemokrater tydliga; vi säger ja till sociala reformer och väl fungerande välfärd, men nej till onödigt överstatligt beslutsfattande. Svensk föräldraförsäkring ska inte utformas och beslutas om i Bryssel.

Hur jag i Europaparlamentet röstat i dessa frågor, likväl som andra, under det gånga året framgår i den rapport jag presenterade förra månaden, och som finns att ta del av på min hemsida adaktusson.eu. Det är den tredje subsidiaritetsrapporten som jag publicerar sedan jag blev invald i Europaparlamentet. Det är mitt sätt att återrapportera till väljarna hur jag tillvaratagit deras förtroende.