Adaktusson: Kristdemokrater i en större kontext

Mitt Europa Artikeln publicerades
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor tillsammans med Tysklands förbundskansler Angela Merkel som också är partiordförande för Kristdemokratiska unionen.  (Bild från Twitter)
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor tillsammans med Tysklands förbundskansler Angela Merkel som också är partiordförande för Kristdemokratiska unionen. (Bild från Twitter)

De gångna åren har varit omvälvande för det politiska landskapet i Europa. Nya partikonstellationer växer fram och utmanar etablerade maktbaser.

Emmanuel Macron bildade sin politiska rörelse bara ett år innan det franska presidentval där han avgick med segern. I Italien har två populistpartier bildat regering. Och i land efter land har Socialdemokratiska partier gått från statsbärande till marginaliserade. Hela den politiska kartan är ombytlig på ett sätt som vi inte är vana vid.

Det gäller valen till de nationella parlamenten, men det gäller kanske i ännu högre grad i valen till det parlamentet där jag har förmånen att representera Sverige; nämligen Europaparlamentet. Med mindre än ett år kvar till EU-valet förbereder sig de olika politiska familjerna i EU för en oviss framtid. Nya partier med oklara lojaliteter med de existerande partigrupperna, stora partier i gungning och väljare som ska dra slutsatser av den stora framtidsdebatt som präglat EU-samarbetet allt sedan folkomröstningen i Storbritannien skapar redan huvudbry på partikanslierna.

Rörligheten bland väljarna gör att prognoserna är osäkra. Men den kristdemokratiska EPP-gruppen väntas dock fortsatt förbli den största och mest inflytelserika partigruppen i Europaparlamentet. I Sverige ses Kristdemokraterna som ett litet parti, och vi som företräder partiet ansätts ofta med frågor om partiets existensberättigande. I ett sådant politiskt klimat finns det all anledning för oss kristdemokrater att räta på ryggen, och påminna om betydelsen av den rörelse vi är en del av.

Efter andra världskrigets obeskrivliga våld och moraliska ödeläggelse trädde tre Kristdemokrater fram för att forma ett nytt kapitel i Europas historia. Tack vare gemensam förståelse av de normer som skulle vara vägledande i ett fredligt Europa kunde Schuman, Adenauer och de Gasperi ersätta motsättningar och fientlighet med respekt och försoning.

Idag lever vi i ett europeiskt samarbete som nära nog femfaldigats sedan deras dagar. Bara sedan Sverige blev EU-medlem 1995, har över hundra miljoner människor, som tidigare levde i kommunistländer, integrerats i det samarbete som består av demokratier - med respekt för mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och skydd för minoriteter.

De judisk-kristna värderingarna om försoning och samarbete, den människosyn, som dessa Kristdemokrater var bärare av, är i grunden det som bygger varje gott samhälle – och varje väl fungerande ekonomi.

Europas ekonomiska problem det senaste decenniet har dock, i kombination med en växande klyfta mellan medborgare och beslutsfattare, lett oss in i en värderingskris. Aldrig tidigare har så många extrema och populistiska partier varit representerade i Europaparlamentet. Listan över medlemsländer där mixen av främlingsrädsla och EU-fientlighet har opinionsmässiga framgångar, är oroväckande lång.

För att möta de här stämningarna och deras förenklade synsätt krävs politiska insatser – mot utanförskap och segregation, mot växande hopplöshet och avsaknaden av framtidstro. Men det krävs också politiskt mod och en vilja att stå för de värderingar ur vilka vi vet att Europas politiska lösningar måste ta sin utgångspunkt.

Kristdemokratin står för den etik som är grunden för mänsklig värdighet och varje gott samhälle. Till skillnad från många andra partier har vi som kristdemokrater en historia att lära av. Ingen politisk rörelse har efter andra världskriget betytt mer för Europa än kristdemokratin. Ett skäl så gott som något att rösta på Kristdemokraterna i såväl riksdagsvalet nu i höst som EU-valet nästa år.

Om skribenten

Lars Adaktusson

Adaktusson är Europaparlamentariker för Kristdemokraterna.

Visa mer...