Adaktusson: Dubbelt upp för EU-vänner

Ledare
”Kristdemokraternas och min uppfattning är att partier som Nationella Fronten, Ukip och Sverigedemokraterna inte längre får stå oemotsagda. Rena lögner om EU som ett nyckfullt och illasinnat monster måste tydligt och klart konfronteras”, skriver Lars Adaktusson.
Foto:

Det har snart gått ett år sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet i Storbritannien. Det har varit ett år som präglats av utvärdering, analys och debatt om Europas framtid. I detta sammanhang har utgångspunkten för min del varit att EU först måste lösa de problem som ligger inom ramen för nuvarande kompetens och fördrag, innan nya överstatliga projekt lanseras.

Artikeln publicerades 6 maj 2017.

Ur kristdemokratiskt perspektiv är detta Brexitdebattens viktigaste slutsats. I tider av växande populism måste det vara centralt att EU:s företrädare tydligt visar att det inom ramen för Europasamarbetet finns en förmåga att lösa dagens stora problem och samtidigt respektera det faktum att många politikområden hanteras mest effektivt av medlemsstaterna själva.

Parallellt finns det en annan och närmast kommunikativ slutsats av Brexit vars betydelse inte får underskattas. Det handlar om att förutfattade meningar och direkt felaktiga uppgifter sprids i debatten. Vi såg det i Storbritannien, men vi har också sett det på annat håll där överdrifter och hårdragna rubriker motiveras utifrån en medial dramaturgi som enbart är till för att genera eftertraktade klick och läsare.

Så blev exempelvis ett tilläggsförslag i revideringen av EU:s tobakslagstiftning ett tacksamt objekt för Europas tabloider. Förslaget som handlade om att tobaksimiterande produkter borde förbjudas fick inte stöd i någon av EU:s institutioner, ändå blev det rubriker om att "EU vill förbjuda lakritspipor" som etsade sig fast i allmänhetens medvetande.

Att EU har förbjudit böjda gurkor är en annan nidbild som fått fäste. Visst är det så att EU:s inre marknad har gemensamma regler för att underlätta handel och transporter av olika varor, något som även gäller Europas gurkproducenter. Raka gurkor är enklare att förpacka och handla med, men krokiga gurkor får fortfarande säljas i enlighet med ett system som branschen själv tagit fram och återigen; rubriker om komiska EU-förbud ger fler klick än trista fakta om gemensamma klassificeringssystem.

EU:s oproportionerliga byråkrati är ytterligare en "etablerad sanning". Visst finns det en och annan EU-tjänst som kan rationalisera bort, men faktum är att EU-kommissionen som företräder 28 medlemsländer och närmare 500 miljoner invånare har färre anställda än exempelvis Göteborgs kommun. Många tycker idag att EU:s budget är för stor, men bara fem procent av skattebetalarnas pengar går till förvaltningskostnader - en nivå som ligger väl i linje med det som gäller i flesta svenska kommuner.

Att det är angeläget att uppmärksamma dessa nidbilder är uppenbart för var och en som ser hur EU-fientliga grupper och populistpartier medvetet sprider förutfattade meningar och rena falsarier. För att underblåsa fördomar och direkt fientlighet mot EU tycks osanning och vara satt i system.

Kristdemokraternas och min uppfattning är att partier som Nationella Fronten, Ukip och Sverigedemokraterna inte längre får stå oemotsagda. Rena lögner om EU som ett nyckfullt och illasinnat monster måste tydligt och klart konfronteras.

Samtidigt som detta sker får vi inte glömma att det finns krafter som attackerar Europasamarbetet från ett annat håll. Det handlar om federalistiska företrädare och partier som pläderar för ett Europas förenta stater och som senast häromdagen förespråkade en överstatlig europeisk familjepolitik som skulle innebära att Bryssel, inte familjerna själva, får bestämma över hur föräldraförsäkringen ska fördelas.

Detta är en skadlig och oacceptabel utveckling, lika oacceptabel som spridningen av lögner och vanföreställningar. I ansträngningarna att motverka dessa ytterligheter ligger en betydande utmaning - en dubbel utmaning för oss Europavänner.