Abortlagar gör det rimliga till något extremt

Ledare Artikeln publicerades
Protester utanför Kapotolium i USA mot inskränkningarna av aborträtten.
Foto: Bob Andres
Protester utanför Kapotolium i USA mot inskränkningarna av aborträtten.

I den amerikanska delstaten Alabama kriminaliseras nu abort, även om graviditeten är en följd av incest eller övergrepp. I Georgia förbjuds abort efter de att embryot kan uppvisa hjärtslag, något som sker redan i vecka 6.

Att en sådan syn på abort finns i delar av världen är ingen nyhet. I vissa amerikanska delstater, inte minst i södern, är konservativa och religiöst rotade värderingar utbreda. Det var där rassegregationen en gång var som värst, långt efter slaveriets avskaffande. Och det är där som aborträtten nu inskränks, decennier efter att antiabortlagar fastslogs som konstitutionsvidriga i det uppmärksammade rättsfallet Rose mot Wade i USA:s högsta domstol.

Att fostrets rätt till liv skulle trumfa kvinnors rätt att besluta över sin egen reproduktiva hälsa är ingen ovanlig uppfattning. Men frågan är varför det för den sakens skull är acceptabelt att göra politik och lagstifta om dessa moraliskt färgade uppfattningar. Något som tyvärr blivit utgångspunkten i abortfrågan, även i de länder som säger sig hålla den högt.

Aborträtten som begrepp vittnar om hur relativiserad, och politiserad, synen på kvinnors kroppar blivit. När upprörda röster nu talar om grova inskränkningar i den glömmer de att den, i olika utsträckning, är inskränkt i de allra flesta länder i dag. För oavsett om abort är förbjudet, gränsen går vid vecka 6, 12 eller 18 så är det likväl en rätt som är kringskuren.

Ofta beskrivs extremerna i abortfrågan som de som vill ha en låg gräns eller ett totalt förbud, och de som inte vill ha någon övre gräns överhuvud taget. Men det extrema torde rimligtvis alltid vara de ståndpunkter där politiken genom lagstiftning beskär kroppslig självbestämmanderätt.

Aborträtten har aldrig varit en absolut rättighet, utan föremål för de som lagstiftar för stunden, och deras nyckfullhet. Oavsett om det enligt brittisk modell krävs en motivering till varför en kvinna genomgår en abort, om gränsen sätts redan i vecka 6, eller om man enligt den svenska modellen har en generös aborträtt där övre gränsen i vissa fall ligger i vecka 22 så tummar man på det som missvisande kallas aborträtt.

Man kan sky abort som pesten, tycka att det är mord, anse att det är oerhört etiskt komplicerat och att bara vissa situationer rättfärdigar det. Men sådana uppfattningar ska inte speglas i politik och lagstiftning. Där måste synen på kroppen, oavsett om den kan bli gravid eller inte, förbli neutral.

Det är inte extremt, utan tvärtom höjden av rimlighet.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.