Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
San Sebastian, på östra delen av La Gomera, är öns pastellfärgade huvudstad.
Resor 2008-01-25 | Uppdaterad 2008-01-25
På La Gomera får det mytiska liv bland mossor och krokiga träd. Välkommen till en kanarieö långt bortom svenska menyer och överfulla stränder.
Morgonen är ljummen och himlen över bergen oväntat blå. Bara några slöjmoln seglar över Valle Gran Rey, Den store konungens dal, när vi kör vägen upp från stranden. La Gomera är en nästan cirkelformad ö och inte mer än två och en halv mil i diameter. Men vägen svänger och den egentliga sträckan blir ungefär fem mil. Och 365 kurvor, säger de som har räknat.
Men det är lätt att tappa räkningen på någon av bergskammarna där stenformationer skjuter upp som raukar ur grönskan. Vi ställer bilen och tar på oss vandrarkängorna.
Branterna, havet och berget stjäl uppmärksamhet från vägen en dag som denna, när himlen är klar och hög. Andra dagar ligger regnet som ett grått filter över landskapet.
Vore det inte för molnen som vilar över öns mitt så skulle inte nationalparken Garajonay finnas. Parkens inre är en unik kvarleva av den typ av lagerskog, laurisilva, som för miljoner år sedan täckte området kring Medelhavet. Det är passadvindarna från Azorerna som gör det möjligt för skogen att överleva, när de sveper in över höjderna. Urskogen har status som världsarv på Unescos lista.
Mytomspunnet
Det liknar en saga. Mossgröna trädstammar som stöder sig mot varandra ger associationer till både Astrid Lindgren och Tolkien. I de tjocka dimmoln som dränker ravinernas sluttningar borde det finnas vildvittror och orcher. Vättar och alver. Och fagra ungdomar som lockas till undervärlden av viskande röster i mossan.
Det sägs att det ramlar råttor från ovan ibland. De klättrar upp i träden och äter bär som gör dem alldeles groggy. Och det låter väl som en saga.
Efter bara några minuters promenad når vi öns högsta punkt, Alto de Garajonay, 1.487 meter över havet. På höjden finns en rekonstruktion av ett altare där ursprungsbefolkningen, guancherna, lär ha offrat till sin gud, Orahan.
Här ska också en riktig Romeo och Julia-historia ha utspelat sig, enligt den legend som gett namn åt nationalparken. Den handlar om prinsessan Gara från La Gomera som förälskade sig i bondsonen Jonay från Teneriffa under den årliga skördefestivalen.
Men kärlek över klassgränserna var inte populärt. Så för att få vara tillsammans för evigt besteg de La Gomeras högsta topp och tog varandras liv med lansar gjorda av lagerträd.
Vandrares paradis
Vid klart väder kan man se tre öar från Alto de Garajonay: Teneriffa, La Palma och El Hierro. Vi ser Teneriffa med vulkanen Teide.
La Gomera är den enda kanariska ön som inte haft något utbrott i modern tid. Två miljoner år har gått sedan senast och ön domineras av grönska i stället för av karga kratrar. Höga berg och djupa dalar gör ön till en vandrares paradis, och det finns runt 60 leder att välja mellan.
Vi tar den breda stigen ner från toppen, förbi låg slingerskog och en dunge med högresta tallar. Pinjeträdens långa barr ligger i tjocka lager på marken och stora kottar har landat i den mjuka bädden. De raka stammarna mot skyn är en skarp kontrast till de låga träden vi sett från vägen.
Efter två timmar är vi framme vid la Laguna Grande där vi lunchar på en restaurang som har ett stort panoramafönster mot skogen. Träd, träd, träd.
När vi börjar gå igen är det inte utan viss lättnad som vi ser en öppning i den täta vegetationen. Efter att ha passerat en platå med vinrankor, kaktusar och gigantiska agaveplantor breder äntligen Atlanten ut sig framför oss.
Palmhonung
I bergsskåran som skär ner mot Valle Gran Rey rasslar dadelpalmernas blad i vinden. Dadlarna är beska och används bara som mat åt getterna, men saven i stammen är en delikatess. Efter att ha kokat bort 90 procent av vätskan blir det sötaste kvar – palmhonung – som påminner om lönnsirap.
Jag köper en burk när vi kommit ner till byn El Cercado där några keramiker säljer hantverk. Vi tar en glass på Bar Maria och vinkar åt en taxichaufför som just parkerat.
– Om en timme, säger hon, och tar siesta.
Mañana-kulturen har sitt fäste på La Gomera, och det är trivsamt. Vi sitter där vi sitter. Och solen skiner.
Karin Wallén
Vagabond/TT Spektra
I Hermigua, en liten by på nordöstra delen av kanarieön La Gomera, frodas grönskan.
Söderut, i byn Alojera, är det lugnt och skönt. På La Gomera är det vanligt att ta siesta under dagens hetaste timmar.
Vandring på den gröna Kanarieön är en upplevelse.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
