söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Fiskebyn Tarbert i en lugn bukt vid Loch Fynefjorden före färjan från Kennacraig mot Islay.
Resor 2010-08-26
Skotska ön Islay är ett pilgrimsmål för whiskyälskare. Förutom de starka rökiga dropparna, gör även gästfriheten, vilopulsen och naturen oss varma inombords.
Ardbeg - en av de mest rökiga whiskeysorterna.
Världens bästa whisky
Smaken är delad och högst personlig, men här är min lista över världens godaste whiskymärken, alla från Islay:
1. Ardbeg - rökigast men ändå välbalanserad. En tjärad dröm för den som vill ha stark karaktär och lång komplex smak.
2. Lagavulin - saltare känsla men elegant, lite som att dricka hav med tång.
3. Laphroaig, speciellt Quarter cask som liknar Ardbeg i sin råa tjäriga styrka och kärvhet.
4. Bruichladdich. Många goda sorter, innovativa och personliga. Deras Octomore, världens rökigaste whisky, smakar dock för mycket nedbrunnen lada även för min rökiga preferens.
5. Caol Ila - mer mild tjärsmak. Bra om man vill ha en lite mindre rökig Islay-whisky, liksom Bowmore.
Vännen Peter Huss hällde upp en Ardbeg, den tjärigaste och mest rökta av alla whiskysorter.
– Det är som att dricka tjärtablett - prova! uppmanade han efter en middag förra året.
Jag har aldrig gillat whisky. Men nu blev jag förälskad, från näsan till maggropen.
Jag kidnappade min Lagavulin-älskande svåger Pär Hagman och satte honom ovetande på ett plan mot Glasgow, för vidare bilfärd mot Hebriderna. Genom Sagan om Ringen-landskapet och runt havsviken Loch Fyne. Denna resa blev hans 50-årspresent.
Whisky som känsla
Efter två timmars båtresa når vi Lagavulin. Doft av tång vid Atlantens skummande vågor och vindpinade klippor och kullar. Inne i lagerhuset bland tusentals bruna whiskytunnor är det fuktigt och luktar salt och tjära. Jag är på jakt efter världens godaste whisky men får i stället en lektion i ödmjukhet och livsvisdom av guiden Iain Pinkie MacArthurs:
– Det finns ingen bästa maltwhisky, bara olika tillfällen och sinnestillstånd. Ibland vill man ha en Laphroaig, ibland en Bowmore. Här råder Islay time, aldrig stress och vi på öns åtta destillerier hjälper varandra.
Ur ett trärör suger Iain upp decilitervis med 12-årig, 16-årig och 43-årig whisky som han häller i våra provglas. För en nyfrälst är det svårt att inte dricka upp allt.
– Spotta bara ut det på stengolvet, påpekar han försynt.
I sjunde himlen
Novembersolen står lågt och skiner horisontellt upp det gröna hedlandskapet. Några stenkast bort ligger Ardbegs renoverade anläggning som ger en kyrkokänsla med nyvitmålade väggar och tak som pryds av två spetsiga torn.
Managern Michael Heads guidar med stort hjärta mellan ugnar där röken från glödande torv hettar upp kornmalt och höga kopparpannor som sprutar ut cask, den första, starka, klara spriten. Vi får prova Ardbergs Corryvreckan och Uigedail, utsedda till världens bästa av whiskygurun Michael Jackson, och det känns som om man hamnat i sjunde himlen.
Torvhedar med betande får och blängande kor passerar på öns enda väg ett par mil norrut förbi huvudorten Bowmore mot destilleriet Bruichladdich på andra sidan viken Loch Indaal. En bil möter vi, ingen tutar, den minimala flygplatsen är som tagen ur ett Tintin-album, golfklubben har ett par dussin medlemmar, ingen jäktar och livet går i vilopuls.
It-managern och formgivaren Michael Thomson förklarar Bruichladdichs sympatiska filosofi:
– Vi har stark lokal förankring, 60 anställda och vill hålla bygdens invånare med arbete. Ägarna är härifrån och vi utnyttjar öns egna produkter så långt det går.
Gubbar i kilt
Det känns som att komma hem till en god vän. Roliga samtal och provsmakning ett par timmar i butiken. Michael berättar stolt att han har designat de snygga plåtburkar destilleriet säljer sina flaskor i:
– Vi gör allt själva, främst för att vi tycker att det är roligt. Att sälja mycket är inte det viktigaste för oss.
Familjära Bruichladdich anses av många vara Skottlands bästa whiskyupplevelse.
Förtrollade sinnen
Slänger mig på sängen på mysiga Port Charlotte Hotel skönt rusig framåt åttatiden. I puben står gubbar i kilt och plirar under kepsarna, glatt samspråkande med en maltwhisky i handen.
Den vilsamt karga naturen med sina vita stränder, de magiskt blåtonade gryningarna och den vänliga atmosfären som genomsyrar denna ö förtrollar våra sinnen. Då vi återvänder till fastlandet tar vi den välsignat vackra A83:an mot Glasgow.
Inom oss kan vi bara tyst buga och tacka Islay-anden för en gripande lektion i livskonst, som lagt grunden till årets starkaste resupplevelse.
Andreas Strömberg/TT Spektra
andreas.stromberg@ttspektra.se
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
