Läsvärt

Det är skördetid för fåglarna

På hösten blir skogen och städernas parker och trädgårdar ett välfyllt skafferi av protein, fett, vitaminer och annat som djuren behöver.

Läsvärt
Foto:
Foto:

Därför är hösten skördetid för fåglarna.
Som röda stoppsignaler lyser rönn, oxel och hagtorn borta i skogsbrynet. Det är dukat med röda bärklasar för fåglarna.

Hemma i trädgården har de sibiriska stararna mellanlandat under sin höstflyttning och upptäckt klasarna av kvarlämnade vinbär. Ett par vresrosor med sina tomatröda frökapslar bär också spår av hemsökelse. Det är grönfinkarna som varit där och försett sig. I några stockrosor som för länge sedan blommat över och förlorat sin skönhet har talgoxar och blåmesar hackat upp de torra frökorgarna och smaskat i sig innehållet. Ofta förundras man över hur småfåglarna kan veta precis var det finns mat.

Viktiga frön
Eldtornet har ännu så länge fått vara ifred. Så är det också med Cotoneastern, oxbäret. Men när vinbär och annat gott tagit slut och fallfrukten är konsumerad brukar turen komma även till röda bären på oxbär, eldtorn och Berberis.

Fallfrukten är framför allt koltrastarnas favorit. Men även skator, starar och talgoxar äter äpplen med god aptit.
Bland perennerna, de fleråriga växterna, finns det också gott om fågelmat. De höstblommande astrarna är inte bara ett vackert blickfång i rabatterna. De innehåller också frön som många fåglar tycker om. Med lite tur kan man få se grönsiskor i astrarnas torra stänglar ett stycke in på vintern.

Nordens kanariefåglar
Solrosor från vinterns fågelmatning har som bekant en benägenhet att dyka upp lite varstans i rabatter och grönsaksland. De bör förstås lämnas kvar till fågelmat, till vintern, inbillar man sig. Men i naturen fungerar det sällan att spara. Därför brukar det bara dröja en bit in i sköna september innan talgoxarna har satt i sig fröna i de stora blomkorgarna. När vintern kommer är allt uppätet.

Vi får nog gå till oss själva, vi männi-skor, och granska våra egna vanor. Ligger maten framme så?
Även om det är trevligt att ha talgoxar, koltrastar och grönfinkar hos sig året runt så blir det lite särskild högtid på senhösten eller förvintern när de första sidensvansarna dyker upp. De hör oupplösligt ihop med goda rönnbärsår och kalla vintrar i Norrland. Då drar de söderut genom landet i flockar, på jakt efter mat.

Sidensvansarna äter inte bara rönnbär. Den som har en låda fallfrukt kvar sitter med trumf på hand och kan bädda för ett sevärt kalas med Sveriges kanske vackraste fågel som hedersgäst. Om man bor lite avsides, på landsbygden, kan man även få se steglits, också den en skönhet i fågelvärlden. Den är mer utpräglad fröätare och är väl hemmastadd i torra blomställningar utefter vägkanterna.
Det finns alltså åtskilligt att se fram emot, även när de flesta flyttfåglarna dragit söderut. Vintern innebär ju också att det kommer andra fåglar till oss, tack vare att det finns mat att hämta bland rönnar, vresrosor och oxbär i södra Sverige.

Thorsten Jansson
TT Spektra