Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 22 maj 2013
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 22 maj 2013
Teater 2012-04-02 | Uppdaterad 2012-04-02
Nog är de älskansvärda dessa åldrade fjollor med sina härjade ansikten, lösfeta kroppar och blånande sladdriga lår. Men älskade blev de aldrig, deras liv utspelades i jakt på en kuk att suga i pissoarer och utanför kaserner i en dimmig och rå östblocksgrå stad i Polen.
Runt Patricia och Lucretia, Björn Kjellman och Sven-Åke Gustavsson, rör sig döda vänner från förr bland den nya tidens slicka gaygrabbar, oklanderligt renhjärtade i sin kamp för erkännande och rättigheter.
Det var en märkvärdig boksuccé när Michal Witkowski i Lubiewo. Kärleksön för fyra år sedan lät äldre homosexuella män berätta om sina liv, hur de längtade tillbaka till de mörka åren då den polska realsocialismen upprätthöll sin förbenade diktatur stödd på sovjetiska bajonetter. Lucas Svensson har gjort om boken till pjäs och ställt dess spermakletiga tragik på scenen – och så bra det har blivit. Det äckliga och motbjudande romantiseras inte, det är ingen transvestitostalgi utan den ursprungliga mänskliga driften att känna igen sig i sitt eget liv som ställs fram på scenen, mellan betongtunga portar och pelare och bastanta bänkar.
Det finns ju ett dokumentärt drag i den här historien och ibland går det i dagen genom att en del som borde kunnat gestaltas blir återberättat. Någon gång blir en scen lite för utdragen när dess berättigande endast ligger i det homosexuella temat, smygbögen med fågelkikare på stranden kunde fått lite mindre tid på sig, även om den gosse han bespejar är skön och patetiken i hans livslögn stor.
Det som inte berättas finns inte heter det i pjäsen, och det är ungefär där, en grad ifrån den existentiella nollpunkten, man hittar drivkraften hos pjäsens gamla herrar, de visar att de levat och levt ut, och gjort det i en tid och i ett samhälle som var förutsägbart och statiskt. Konsumtionssamhällets frihet innebär för dem endast valfrihetens förtryck, ingenting är sig likt och till och med den polske påven har blivit tysk.
Det underliga, ja ett riktigt mirakel, är hur tragedins centrala inslag, medkänslan, väcks av dessa trasiga gestalter i sina slafsiga klänningar, halvhöga klackar och krigstidsbruna yllekappor. Det prudentliga kladdandet med krämer och salvor när Kjell Wilhelmsen kokett sitter på stranden med blusen i knut över den imposanta magen väcker den ömhet man kan känna inför det alldeles hopplösa sista försöket att bedra sig själv. Lars Väringer kryper runt scenen och letar och letar efter sina tappade tyska löständer och runt dem vandrar som en stilla skugga Oskar Humlebo-Motoboy, märkligt androgyn i sin gängliga manlighet. Hans musik väver sig in i handlingen i sorgset sugande diskant.
Eivin Dahlgrens aidssjuka Jessie är ett förkroppsligat ångestskri och Ulf Rönnerstrands råskinn älskas till döds som hämnd för mordet han begick på raggningsexperten Roma i Johan Karlbergs stöddiga gestalt.
Att sätta upp denna mycket speciella pjäs är ett djärvt drag av Göteborg stadsteater. Så ska det se ut, så blir teater angelägen, ja, omistlig.
Christian Swalander
Vi har högt i tak.
Vi har en tillåtande grundinställning.
Vi vill att användarna ska komma till tals.
Men…
Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med främlingsfientligt innehåll.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte personangrepp.
Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.
Och...
Tonen ska vara korrekt och respektfull. Vi publicerar inte kommentarer som har en negativ inverkan på samtalsklimatet.
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Signe Oskarsson
signe.oskarsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
