Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Skivor 2011-10-26 | Uppdaterad 2011-10-26
Det som en gång var ett befriande pretentiöst indieband har nu blivit ett påkostat luftslott där inte ens passionen för att skriva melodier finns kvar.
2008 slog Chris Martin fast att Coldplay skulle försvinna när 00-talet var över. Han tog tillbaka uttalandet direkt, men det och andra citat av typen vi är bara stora för att U2 och Green Day har semester pekar på en blandning av ödmjukhet och rejält tappad sug.
Inga bra egenskaper för en arenaorkester. Martin har helt rätt i sina antydningar om att Coldplay aldrig borde ha blivit ett av världens största band. En normal livscykel för dem hade sett ut så här: Släpper hyllade Parachutes. Får några månaders hybris. Andra skivan och USA-lansering som inte riktigt fäster. Tredje skivan floppar. Bråk. Chris Martin gör solokarriär. Will Champion blir fårfarmare. Slut.
Istället blev Coldplay det som Simple Minds kanske hade blivit om inte U2 kommit i vägen: ett band som alla lyssnar på men som inte har något att säga och därför kamouflerar tomheten med stora gester. Mylo Xyloto är det slutgiltiga beviset på hur rätt ute Chris Martin var i sina tankar om att bandet borde försvunnit efter Viva la vida. Det som en gång var ett befriande pretentiöst indieband har nu blivit ett påkostat luftslott där inte ens passionen för att skriva melodier finns kvar. Att Brian Eno kallats in för att Enofiera skivan säger det mesta om vilken dålig tilltro bandet har till sin egen förmåga att skapa magi. Här används legenden alltså ungefär som en soundmässig buljongtärning. Soppan låter därefter, en påmålad ljudkuliss utan djup och substans.
Mylo Xyloto sägs vara ett temaalbum om en kärlekshistoria med lyckligt slut, influerad av antinazist-rörelsen Vita rosen och graffiti från sjuttiotalet. Det skulle också kunna vara ett temaalbum om en kaffebönas liv, inspirerad av sköldpaddor och blixtlåsets uppfinnare. Som vanligt är det mycket diffust vad Coldplay egentligen vill säga. Tidigare har de ändå lyckats skapa en illusion av viktighet, tack vare förmågan att skriva riff och melodier lika pampiga och omöjliga att värja sig emot som ett klassiskt Hollywoodslut. På Mylo Xyloto fungerar det tricket sämre. En enda gång bränner Coldplay till på det där patenterade sättet, i introt och versen till singeln Every teardrop is a waterfall. Den mynnar dock ut i att Jonny Buckland imiterar en säckpipa med sin gitarr och kongenialt nog placerar Coldplay närmare Simple Minds än någonsin.
Joel Sjöö
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74