Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Konst 2012-01-31 | Uppdaterad 2012-01-31
Poeten Pablo Neruda ställde upp fem krav för att bli hemmastadd i en främmande stad.
Man skulle 1) skaffa sig åtminstone en god vän där, 2) minst en gång ha blivit förälskad, 3) begravt en närstående, 4) nån gång ha legat sjuk, och 5) blivit bestulen där.
Med åren inser jag att liknande krav också kan resas på den konst som berör en.
Boråskonstnären Peter Schultz, född 1966, är helt självlärd. Hans grundläggande konstskola var att sitta i framsätet i pappa Görans charkbil hemma i Svenljunga. Varje ny gårdsplan de svängde in på gav associationer i överflöd, som sen dess följt honom. Han såg motsatsen till vad kringfarande gåramålare tilläts hänga upp i finrummen. Han såg skräphögen invid de röda laduväggarna, förfallet som trängde sig på, tristessen, ovädersmolnen. Hans känsla bör ha liknat Strindbergs: det är synd om människorna. Men allt bara som en doft, ibland en odör, kring livet.
Länge trodde vi att idyllerna fängslade honom, sen han väl först lärt sig Lars Lerins teknik att torrmåla på blött papper. När vi i dag möter hans röda lagårdsväggar mot mörka åskhimlar, eller till synes idylliska stadsbilder, lönar det sig att leta efter distanseringseffekterna: moderna soptunnor på gårdstunet, nya trafikskyltar eller lyktstolpar, eller, i en virtuos Stockholmsbild av en stenöken, hur halvöppna fönster speglar den försonande grönskan längre ner på gatan.
Men han har inte stått stilla. Utan att ha grafikpress har han tillägnat sig en egen träsnittsteknik, med bilder i stort format tryckta helt utan redskap. Eller fem husbilder, slående lika Hans Lannérs, men målade med schablon i växlande struktur. Hans sätt att fånga melankoli utan en enda människa synlig i bilden har starka drag av amerikanerna Hopper och Wyeth. Att han kan måla även mänskor visar några gamla prov från de enda kurser han gått, i kroki för Jaakko Waris (en annan av våra mera förbisedda konstnärer), men även dessa är därpå omgjorda i hans nya träsnittsteknik.
De stora träsnitten, kallade Spegling, består helt enkelt av horisontella räfflor, som genom att läggas allt tätare skapar djupkänsla fram mot en horisontlinje på gyllene snittet-plats. Vi föreställer oss bilden av ett lugnt hav med stilla vågskvalp. Men det märkliga inträffar, när blicken avslöjar ständigt nya bilder i mönstret, av Romulus och Remus diande sin varginna (hans egen upptäckt) eller av oavbrutet uppdykande nya mänskliga gestalter, lika de fixeringsbilder ögat skapar inför en gammal gabondörr. Ha ögonen med till denna inspirerande och imponerande Peter Schulz-utställning i Dalsjöfors.
Bredaredsfödda Elisabeth Enqvist, nu bosatt i Sparsör, har på ett liknande sätt frigjort sig med konstens hjälp, i hennes fall ur utbrändhet och fibromyalgi för elva år sen, först bara genom att knåda lera, därpå i mera medvetet skapande. Ur erfarenheterna har hon också engagerat sig i att hjälpa andra – psykiskt funktionshindrade, långtidssjukskrivna och arbetslösa. Hon leder akvarellkurser på Folkuniversitetet samt med årskurs 4 på Kilskolan i Sparsör.
Intressantare än hennes måleri är konsekvensen av hennes grundinställning, att konst är till för att användas, att konstnären ska låta materialet arbeta utanför den egna kontrollen och att konsten är ett verksamt medel för att frigöra knutna känslor och bristande självförtroende.
Hennes arbete med fjärdeklassare är bara veckogammalt. Kontakten skedde med lugn musik, tända värmeljus och helt enkelt genom att få eleverna att sitta stilla, sen på precis samma sätt som med de vuxna. I sig själv känner hon skaparkraftens underverk och låter konsten växa underifrån.
Rolf Haglund
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74