Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Kultur&Nöje 2011-05-11 | Uppdaterad 2011-05-13
B.B King, Led Zeppelin, Peter Gabriel, Pink Floyd... Där har ni de senaste sju årens Polarprisvinnare inom populärmusikskategorin.
Män som spelar bredbent rock med tunga gitarriff och som främst riktar sig till andra män.
Men kvinnorna som också slår på rocktrumman har ständigt hamnat i skymundan. När den isländska sångfågeln Björk kammade hem priset förra året hände någonting. Förutsättningarna ändrades – bara sådär.
Att nu Patti Smith får priset är definitivt ytterligare ett steg i rätt riktning och får mig att jubla till lite extra, då denna inflytelserika förebild har betytt mycket för kvinnor som har försökt ta sig fram inom den mansdominerade musikbranschen.
I måndags skrev också BT:s popkrönikör Karin Bengtsson Gröönros om kvinnor inom rockhistorien som hade fått för lite uppmärksamhet jämfört med sina manliga kollegor. Överst på listan var Patti, som en del elaka tungor menar inte vore lika framgångsrik utan Springsteensamarbetet Because the Night eller vänskapen med fotografen Robert Mapplethorpe.
Om man emellertid har sett dokumentären Patti Smith: Dream of life vet man att Patti Smith knappast åkt snålskjuts på någon annans bekostnad.
I stället får man bilden av en hårt arbetande rockfarmor som har fått slita dubbelt så hårt som sina manliga kollegor för att ta sig fram. En ikon som har vägrat låta sig hunsas utan rockat ännu hårdare för att bevisa att hon hör hemma på grabbarnas planhalva. Bara det är värt ett pris i sig. Men faktum är också att Patti Smiths musik spelar i en helt egen division. Lyssna bara på Horses från 1975.
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74