Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
BT:s debutantpris 2012-02-16 | Uppdaterad 2012-02-21
Torsdag den 23 februari är det dags för Borås Tidnings stora debutantprisgala. Fem debuterande författare är nominerade. BT har träffat dem alla. I dag är det dags för Tomas Bannerhed som skrivit den Augustprisbelönade romanen Korparna.
Korparna handlar om traditionens makt, som är så tydlig i en småbrukarmiljö och om vad händer med människor som inte förmår att lyssna till sin egen röst. I boken handlar det om ett lantbruk, men det kunde lika gärna ha varit ett överklasshem på Östermalm, förklarar Tomas Bannerhed.
Tomas Bannerhed
Ålder: 45 år.
Bor: I Stockholm.
Sysselsättning: redaktör och frilansskribent.
Juryns motivering:
För en roman som med tyngd och trovärdighet rör sig över gränsen mellan yttre och inre landskap och med sagoton och saklighet öppnar sig mot en nära historia där utvecklingens offer ännu är oräknade.
Mitt förhållande till Borås:
– Jag hade en kompis som läste till bibliotekarie i Borås, som jag hälsade på ibland. Dessutom var jag alltid klädd i kläder från Ellos under min barndom.
Skulle vilja kunna:
– Jag skulle vilja kunna flyga för att göra utflykter på fåglarnas nivå. Det är en stor dröm som antagligen inte kommer att bli sann.
Gör om jag får priset:
– Då ska jag bjuda familjen på fin restaurang och sedan ska jag gå ned i arbetstid för att skriva klart nästa bok lite fortare. En flaska champagne får man unna sig också.
Några känslominnen.
Satta på pränt vid ett kafébord i det bullriga, kaotiska Mexico City.
Så långt från stillheten i småländska Uråsa som det går att komma.
Det är strax efter millennieskiftet och universitetsläraren Tomas Bannerhed befinner sig i kris. Pengar handlar det inte om. Inte heller om bekymmer på jobbet.
Det här är personligt.
– I samband med den där resan insåg jag att mitt liv var på väg åt fel håll. Jag höll på att göra kar- riär, arbetade för mycket och reste kors och tvärs, men förstod att alltihop bara var en flykt ifrån mig själv. Jag hade varit duktig alldeles för länge, sökt efter bekräftelse och presterat. Strax efter 30 begrep jag att jag måste göra något som kommer inifrån mig själv, som betyder något.
Det första stapplande steget mot ett liv som författare. Över bord med det gamla, med halvtidsjobbet på universitetet i Växjö, med konsultandet och påhuggen som utredare. In med det nya – ett antagningsbesked till författarlinjen på Biskops Arnö. De där skrivfragmenten från Mexiko utgjorde arbetsproverna – någon på skolan tyckte uppenbarligen att det fanns en talang att bygga vidare på.
Från de där första raderna i Mexiko tills den färdiga boken Korparna låg på bokhandelsdiskarna i mars 2011 skulle det dock ta ett årtionde.
– Det var en lång, vindlande väg, vilket berodde på lika delar bristande talang, överdriven självkritik och småländsk envishet.
Från början var skrivandet mer eller mindre terapeutiskt.
– Så småningom kunde jag lämna det dokumentära bakom mig och gå in på det litterära för att få liv i texten. Det handlade om att skriva sig fram till ett eget språk. Många omskrivningar blev det under den resan.
Efter att han blivit klar med Biskops Arnö 2003 gick han in i dimman. Bokstavligt talat. Ett kreativt rus som varade i flera år. Det var en period som han i dag leende beskriver som ”ej befrämjande för självdistansen”:
– I tre-fyra år skrev jag på heltid. Då levde jag på sparade pengar, bodde i en rivningslägenhet och åt bara sådant som nudlar och vita bönor. Jag befann mig inne i en bubbla av frenesi, besatthet och inre tvång, medan jag famlade efter min egen stil och efter vilken historia jag ville berätta.
Han beskriver processen som både kaotisk och tidsödande. Precis som att att knåda en oformlig lerklump, liknar han det vid.
Berättelsen skulle bäras fram av själva språket, inte av intrigen, eftersträvade han.
– Jag tycker att nutida prosa ofta är för pratig och okoncentrerad. Min ambition var att hitta ett språk med en högre densitet. Om jag har lyckats får andra bedöma. Jag har vänt och vridit på orden på ett nästan autistiskt sätt för att exempelvis hitta en synonym där vokalen i tredje stavelsen blir så som jag vill ha det.
Sedan slog kärleken till. En dotter föddes. Han började ett nytt jobb som också tog mycket tid och kraft. Manuskriptet hamnade i skrivbordslådan i över ett år.
– Tiden med barn och hårt jobb visade sig faktiskt vara avgörande för bokens tillkomst. När jag tog fram manuskriptet igen hade jag fått distans och kunde se det som text och inte som en representation av minnen. Jag hittade mitt eget tonfall och kunde gå hårt åt texten, stryka, skriva om och bryta upp.
Här växte bokens berättelse om en småländsk småbrukarfamilj i slutet av 1970-talet fram. Huvudpersonen Klas, tolv år, känner att han är född på fel plats och vill inte infria faderns och omgivningens förväntningar på att han en gång ska ta över gården.
Visst finns det en viss koppling mellan tolvårige Klas i boken och författarens egen uppväxt i Uråsa.
– Det är inte mycket av det som står i boken som verkligen har hänt, men jag har ändå upplevt mycket av det, säger han tvetydigt. Det handlar snarare om att gestalta känslor i litterär form.
Ett grundmotiv i Korparna är också den symboliska kampen mellan de fyra elementen.
– Fadern dras nästan bokstavligt ned i jorden av traditionen, medan pojken vänder sig mot himlen, luften, och längtar bort med fåglarnas hjälp. Vattnet och elden finns där hela tiden som livgivare och ett hot mot existensen.
För sig själv hade Bannerhed ställt upp ett slutmål. Sommaren 2010 skulle boken vara färdig. Sedan satte han allt på ett kort.
– Jag skickade manuskriptet till alla seriösa förlag samtidigt och sedan gick det ganska fort. Flera förlag sa ja, några dröjde med svaret och en handfull andra förlag refuserade mig.
I mars året efter, 2011, kom boken ut.
Resten är historia, som det brukar heta.
Boken hyllades av kritikerna och belönades bland annat med det prestigefyllda Augustpriset, vilket betydde ett genombrott och en bekräftelse.
– Jag har känt mig som en sånglärka i skyn sedan dess. Jag var ju länge osäker på om boken ens skulle bli utgiven. Jag var rädd för att det skulle betraktas som alltför omodernt att skriva om småländska bönder. För mig är det stort att bli upptagen i den litterära offentligheten på det här sättet.
Ståhejet ledde till att försäljningen av boken fyrfaldigades och när han är ute och pratar om boken blir det oftast fullsatt. Något som kanske stör nattron för de förläggare som nobbade honom.
Jag tror att många människor läser min bok som en slags ond saga om ett epokskifte i historien, om småbrukarens död, säger Tomas Bannerhed.
Niclas Sennerteg
niclas.sennerteg@bt.se
Telefon: 033-700 07 54
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
