Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
BT:s debutantpris 2012-02-21 | Uppdaterad 2012-02-21
En snabb text, som tog lång tid att skriva.
Så beskriver Naima Chahboun sin debut.
Och ord som ”virvlande” och ”energi” dyker upp om man läser debutantjuryns motivering. Hon känner igen sig i viss mån.
– Men det är väl det motiveringarna är till för, att dra ut det bästa ur läsningen. Men, visst, ungefär så… jag har tänkt mig en spiralrörelse på det hållet.
Hon visar med händerna, horisontellt. Virvlande.
Nyligen fick hon Katapultpriset, 30 000 kronor plus äran. Och i juryns motivering talades det om ”intensivt borrande” och ”språkligt explosiv”.
Själv har hon inte lika lätt för att beskriva sin bok.
Bakom henne, en bit bort, utanför fönstret, virvlar yrsnön uppe på Hammarbybacken. Det är 10 minus. Och det börjar mörkna över Stockholm och Hammarby sjöstad.
Där bor hon, i en studentetta med sovalkov. Hon är doktorand. Har magisterexamen i både statskunskap och socialantropologi. Men hon har studerat mer. Och extrajobbat parallellt, som personlig assistent under tio år.
Hon har också varit turistguide i Stadshuset i Stockholm. Bland annat.
Hon ska snart rätta studenternas tentor denna eftermiddag.
Men innan dess lite om hennes debutbok, Okunskapens arkeologi.
Och som sagt, det är inte så lätt att med några ord beskriva debuten. Hon har fått frågan förr: ”Hur skulle du vilja beskriva boken?”. Hon vrider sig lite i stolen, ler, tänker. Hon gör ett försök:
– Det är någon sorts berättelse om berättelser. Någon sorts försök att förstå hur vi försöker förstå världen. Det är det övergripande. Det är både stora svepande rörelser och närsynta detaljer.
Hon räknar upp några fler nyckelord: myten, vetenskapen, sanningen, politiken. Lägg till en perspektivförskjutning och en lek med språket, med många ord.
Paret Ethel och Julius Rosenberg, spionanklagade och avrättade, är ett spår i boken. Atombomben och tvillingtornen finns med. Liksom kriget mot terrorismen.
En berättelse som kommer in, sedan kommer något annat, så är man plötsligt tillbaka där man började – en spiral, en virvel.
Där har vi några försök att berätta lite om Okunskapens arkeologi.
Men, det finns inte en enda punkt eller ett enda kommatecken i din bok. Vad har du emot dem?
Hon skrattar.
– Jag vet inte var jag ska sätta dem. Var ska de vara?
Det blev ingen dikt, som hon först hade tänkt. Men det blev ingen prosatext heller, med punkter och kommatecken – då hade ju poängen med de glidande övergångarna försvunnit. Nej, det blev en Naima Chahboun-text. Två spalter per sida, textflöde och så får man själv bryta upp meningarna under läsningens gång.
– Jag vill att det ska vara lyrik, även om det drar mot prosa.
Och på omslaget står det Lyrik. Det är hon glad över.
Hon skickade manuskriptet till fem förlag. Ett förlag nappade, men hon klarade sig ändå undan de där förargliga refuseringsbreven.
– Jag flyttade och felbeställde posten, så jag fick aldrig breven. Jag kom undan billigt där.
Norstedts ringde våren 2010 och sa att de ville träffa henne, och prata lite. Hon trodde att de ville att hon skulle skriva om allt. Så hon kom dit fulladdad med massor av argument.
– Och förläggaren sa: ”Bra bok. Men måste du ha de där två spalterna? Om du säger ja så får du det.” Och jag sa ja. Det var i princip allt. Jag kände mig lite blåst på fajten.
Så där stod hon med sina argument, sin förvåning och glädje. Dock inte den där virvlande, euforiska glädjen. Mer…
– Tomhet. Jag gick runt på stan i flera timmar. Jag visste om att jag var glad, men jag kunde inte känna det riktigt då.
Hon håller på med bok nummer två, tror hon. Formmässigt blir det helt annorlunda.
Hur reagerar du på recensionerna?
– Jag trodde att det skulle vara både underbart och fruktansvärt, men jag kände mig inte så utsatt som jag trodde.
Den som var hårdast var BT:s recensent.
– Den var bra, jag fick tänka, jag gick tillbaka till boken, bläddrade, kan jag stå för det här? Jo, det ska vara så här. Recensenten får tycka vad han vill.
Hela texten avslutas med en parafras på hur gamle Cato alltid avslutade sina tal: För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. Men Chahboun skriver: ”för övrigt anser jag att djurparkerna bör förstöras”.
Du är medveten om att Borås har en av landets mest välbesökta djurparker?
– Det tänkte jag inte på faktiskt, säger hon och skrattar.
Hon ska till Borås och Debutantaftonen på torsdag.
Förutom alla år med universitetsstudier har Naima Chahboun bland annat också gått litterär gestaltning på Biskops Arnö, 2007–2008. Det var där hon började skriva på debuten, även om hon då inte tänkte på texterna som en bok. Hon hade en idé om att ha en idé, hon letade efter den där smarta tanken, eller metaforen som hon kunde utgå ifrån, det genomtänkta…
– Men det gick inte alls, det blev ingenting skrivet. Det var när jag kastade de där föreställningarna och bara skrev som det lossnade.
Texten har ett virvlande flöde, inga punkter som stoppar upp läsningen, inga kommatecken som står och dirigerar läsningen åt ett eller annat håll. Det är en snabbt text.
– Men det gick väldigt långsamt att skriva den. Jag satt med den som ett arbete, från klockan 09 till klockan 19. Det var nödvändigt att bara få sitta och vänta på texten Det var inte möjligt att sitta och skriva fem minuter på tunnelbanan.
Hon drömde inte om att bli författare när hon var liten. Hon ville bli skådespelare. Men det blev statskunskap, studier. Hon gillar språk.
Hennes namn klingar marockanskt, pappan är därifrån. Men trots språkintresset så kan hon inte arabiska.
– Men det står högt upp på min ”att-göra-lista”.
Liksom att lära sig latin och att åka till Ryssland.
Men först är det Borås som gäller, den 23 februari.
Stadsteaterns stora scen – inte djurparken.
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74