Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
BT:s debutantpris 2012-02-22 | Uppdaterad 2012-02-22
KANDIDAT nummer fem. På torsdag är det dags för Borås Tidnings stora debutantprisgala. Fem debuterande författare är nominerade. BT har träffat dem alla. I dag: Kristofer Ahlström, som skrivit romanen Bara någon att straffa.
Namn: Kristofer Ahlström
Ålder: 33
Bor: Stockholm
Skulle vilja kunna: ta en medgång
Mitt förhållande till Borås: jag har aldrig varit där, men jag vet att dödens väg går genom Borås. Och att det är Sveriges regnigaste stad efter Växjö?
Om jag får priset: kommer jag att köpa mig tid för att skriva. Och ta en anständig krognota för en gångs skull.
Kristofer Ahlström om:
Artie: det är min tax. Jag ville ha en hund redan som barn men fick tyvärr bara en lillebror.
Löpning: för min mentala hälsas skull. För att slippa tänka. Då kommer idéer och formuleringar.
Feel bad-film: mitt specialintresse. Antagligen för att jag inte har några egentliga problem. Genom feel bad-filmer, gärna Haneke, får jag på ett fluktarsätt inblick i hur hopplösa andra människors liv kan se ut.
Juryns motivering:
För en roman som med säker gestaltning och uppdriven känsla för ett ölandskaps rastlösa föränderlighet skildrar ett sorgearbete som inrymmer och försonar barnslig kärlek och den skam som väcker ångest.
För att jag ska förstå Gotland tipsar Kristofer Ahlström om lite gotländsk gangstarap. När jag youtubar hittar jag gruppen Rhymatic och en låt på Bam Bam-riddimen med följande text: ”Gråbo/ Redige partaj sprit och braj/ Gråbo/ Överklassen känner sig skraj/ Gråbo/ Sorkarna som kan sin graj.” Krukmakerierna och raukar i solnedgång känns långt borta. Ahlströms debutroman Bara någon att straffa, desto närmare.
Den utspelar sig i skärningspunkten mellan Det magiska Gotland och vanlig, halvfattig svensk landsbygd på upphällningen. Huvudkaraktären kommer tillbaka till sin barndoms Fårö och inser att han inte längre har någon plats där. Landskapet koloniseras av välbärgade fastlänningar, företrädesvis stockholmare, som driver upp markpriserna, drejar och kör SUV. Även den som redan känner viss skepticism mot livsstilskonceptet Gotland (utöver keramik: loppisar, fårskinn, crepes, yoga och kvalitetstid) kan känna turistens skuld på sina axlar.
– En gammal kompis till mig bor med sin flickvän i ett rum hemma hos hennes föräldrar. Han är 33 år gammal. Bruttoregionalprodukten är lägst i landet och de året-runt-boende har inte längre råd att bo på sin egen ö. 30 000 står i bostadskö på en ö med 56 000 invånare.
För det byggs inga hyreslägenheter, samtidigt som ett obeboeligt ruckel i ett snår på Fårö annonseras ut för över miljonen. Kristofer biter sig i knogarna när han ser vilka fantastisummor fastighetsmäklare krämar fram för rätt ordinära hus.
– Gotland säljs in, eller säljs ut beroende på hur man ser det, som ett koncept snarare än en plats.
Din bok är djupt politisk.
– Ja, den är en tydlig vänsterpositionering. När den precis hade kommit ut hade jag en uppläsning på biblioteket i Visby och fegade ur på den frågan, jag sa att jag ”berättar om människor” eller något sånt. Men jag skäms lite för det nu. Jag har ett samhällsansvar att åtminstone stå för vad jag tycker.
Många har tolkat den självbiografiskt.
– Ja, men det är den inte. Även om jag känner allt det där, och min släkt har ett hus på Fårö. Jag är uppvuxen i Visby, utanför ringmuren. Innanför ringmuren bor advokat-, läkar- och fastlandsfamiljerna, det är en tydlig uppdelning. Det är väldigt speciellt att växa upp i Visby. Nio månader om året är förlamande tristess, och under sommarens turistinvasion är det hemskt på ett annat sätt.
Han jagar upp sig igen.
– Det magiska Gotland. Det är tre ord. Den sloganen kostade fem miljoner att ta fram. Det är ett tecken av många på hur Gotland blivit ett varumärke snarare än en plats.
Romanen fick fina recensioner och nomineringen till debutantpriset kom inte som en chock även om Kristofer är mycket förtjust över den. Samtidigt verkar han inte ha ens vågat tänka tanken att han skulle vinna.
– Nej, jag vågar aldrig ta ut något i förskott. Det har jag från mina föräldrar, att inte tro att man är förmer. Jag spelar mittfältare i fotboll, det är ganska talande. Jag identifierar mig mycket mer som en kugge i ett maskineri än en Zlatan.
Kanske har det med Gotland att göra också. Som barn gömde han kassen med böcker från ”bibblis” för att inte framstå som en plugghäst. Än i dag, säger han, tonar han ned sitt författarskap och sitt skrivande arbete som frilansjournalist när han kommer ”hem” till ön. Men han har en plan.
– Om tjugo år, tänker jag. Då vill jag kunna livnära mig på litterärt skrivande. Jag vill ha en rejäl katalog bakom mig när jag dör. Därför har jag också dödsångest och har blivit hemskt flygrädd på senare år. Tänk om jag har ett mästerverk inom mig och det inte hinner komma ut innan jag dör? Och så skulle någon vän avsluta min roman… nej, det går ju inte.
När vi träffas har han just blivit kontaktad av ett produktionsbolag som vill göra långfilm av romanen. Inget är ännu klart, men Kristofer är uppspelt.
– Jag gillar de inblandade. De känns modiga och nytänkande, och skulle sannolikt inte falla i Kjell Sundvall-fällan som boken lätt kan bjuda in till om man blundar för nyanserna.
En ny roman finns redan. Den skrev Kristofer under tre månaders ”obetald semester” i höstas, som i vad han nu beskriver som ett rus. Vi träffades senast i oktober och den förmiddagen hade han hamrat fram 15 000 tecken.
– Men jag hade hybris, jag öste på lite väl mycket. Den är långt ifrån färdig. Det är mycket som ska renodlas och förklaras.
Vad handlar den om?
– Stockholm, ett tvillingpar och välfärdssamhällets uppgång och fall. Jag fick idén när någon satt upp en lapp i vår tvättstuga: ”Se till att hålla dörren låst. Vi har haft objudna gäster.”
Ett liknande, och politiskt, tema?
– Ja, definitivt. Den handlar om hur nyliberalismen tar över. Om individualism och solidaritetens förfalll.
Kanske får han snart råd att skriva färdigt den.
Text: Rebecka Åhlund
Foto: Emily Dahl
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
