Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Böcker 2011-10-17 | Uppdaterad 2011-10-17
Jag var den enda i hela Sverige som inte kapitulerade helt för Amanda Svenssons debut Hey Dolly. Det fanns något ofärdigt över den som liksom inte var meningen.
Som om författaren seglat lite för långt utan att packa ordentlig matsäck, men ändå låtsades vara mätt när hon klev i land. Den tveksamheten är helt borta nu. "Välkommen till den här världen" är en säker roman.
Men den handlar inte om säkerhet, o nej, tvärtom. Greta, som skriver sin dagbok genom hela boken flyttar från Malmö till Köpenhamn, börjar arbeta på en innekrog och träffar Simon. Han är den sortens person som människor benämner ”hipster” eller ”kreddig”. Han ägnar sina dagar (och nätter) åt street art, får svara på vad som är det nya coola att till exempel dricka och tillsammans med Greta tillhör han det vackra folket. De som glimrar omkring på nattklubbar, spelar skivor från små scener och halsar champagne.
Det finns ett särskilt språk för att prata om människor som dem, eller kanske framför allt om deras situationer och upplevelser. Broder Daniel-fans brukar vara duktiga på det språket, liksom folk som gärna besöker Berghain i Berlin. Det är sot, glitter, stjärnor, krossat glas, ögon, kroppar, bastoner som får en att vilja kräkas och skratta euforiskt samtidigt och så vidare. Amanda Svensson använder sig av det språket emellanåt och gör det mycket snyggt, utan att tappa kontrollen och förlora betydelse till förmån för ordstaplande. Jag är inte så förtjust i just det, men hon gör det konsekvent och snyggt.
Greta och Simon är, både för sig själva och betraktaren, ett påfågelpar som försöker hålla uppe sin tjusiga fjäderskrud och gömma sig under den tillsammans. Det går sådär. De letar efter varandra, söker och försöker, men blir hela tiden avbrutna av tiden, maniska arbetsskov, ivriga hang arounds som vill synas med dem, vimmelfotografer, kemisk ångest, osäkerhet, saggande självkänsla och Simons enerverande kompis Claus. Sårbarheten i deras (och allas vår) narcissism blir så påtaglig att det emellanåt är rätt obehagligt att läsa. Greta vill inte ens erkänna att hon äger en inhalator för att kunna behandla sin astma.
Svensson fångar allt det där, klubbliv och ungdomlig dekadens, krumelurpillerlängtan och trötthet, på ett fint sätt. Hon undviker alla gamla vanliga klichéer kring droger och destruktivitet, men utan att framställa något som något annat än vad det är. I en scen beskriver hon hur det känns att dansa på det där sättet som får folk att gå ut över huvud taget, och det spritter i benen när jag läser.
En rar detalj är att Greta, som ju talar svenska, säger fel och lite tokigt i bland när hon talar danska, trots att alltsammans är skrivet på svenska. Det är smart. Det experimentella i att använda versaler, skriva fonetiskt, tvinga in läsaren i nästan oändligt långa meningar eller bara släppa ifrån sig enstaka ord och använda många effekter som snedstreck (är det meningen att man ska läsa ”slash”?) är djärvt men jag tycker att det fungerar. Välkommen till den här världen har en egen rytm och jag tycker mycket om att följa den.
Rebecka Åhlund
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
