Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Böcker 2012-08-10 | Uppdaterad 2012-08-10
Jag kommer att tänka på Ruben Östlunds De Ofrivilliga under läsningen av Magnus Dahlströms senaste roman, Sken.
Precis som i Östlunds film hamnar människorna i Dahlströms berättelser mer eller mindre utan egen förskyllan i situationer de inte kan råda över. Som om något ödesbestämt försatt dem i livspositioner de inte riktigt förmår ta sig ur.
I Dahlströms förra roman, Spådom (2011), hans första på femton år för övrigt, stod tre män som seglar på grund i centrum - en polis, en läkare och en handläggare på Försäkringskassan.
I Sken riktas i stället fokus mot tre kvinnor i bryderier: en arkeolog arbetar på en utgrävning på en äng intill vad som ska bli en motorväg, en förskollärare i glesbygden överges av sin man och ett vårdbiträde sliter tungt på ett ålderdomshem.
Alla namnlösa - i likhet med samtliga personer i romanen - och märkligt anonyma, trots det smärtsamt påträngande. I de här texterna härskar en monumental tomhet och kyla, och det ska sägas med en gång - det är kusligt på riktigt! Kusligt som i kusligt hemskt, och kusligt som i kusligt skickligt utfört.
En krypande olustkänsla av att något kommer att gå riktigt fel infinner sig tämligen omedelbart i Dahlström texter och den slags spänning uppstår som gör det frestande att läsa vidare som vore det en pageturner.
Det skulle i så fall vara ett stort misstag. Här är nämligen sällsynt med dramatiska yttre händelser – undantaget möjligen delen med förskolelärarinnan i centrum – nej, här ligger spänningen främst i vad som finns i undertexten. Hur människorna talar, eller inte talar, till varandra, orden i orden. Replikerna i de vardagssamtal som så rikligt förekommer här svävar hela tiden över osynliga minfält. Dahlström är framgångsrik dramatiker, varför visar han tydligt, när han som här skriver dialog i gränstrakterna till perfektion.
Romanens själva huvudidé, som sannolikt är att visa på vår oförmåga att hantera livet i välfärdssamhället borde egentligen vara uttjatad vid det här laget, med den språkliga precision och begåvning Dahlström är i besittning av visas att så är långt ifrån fallet.
Min enda invändning skulle kunna vara att mittenpartiet – det om förskolelärarinnan – känns överkonstruerat, och jag är inte riktigt säker på att jag fullt ut fattade.
Fast det beror säkert mest på ett personligt tillkortakommande. Jag får trösta mig med Ludwig Wittgenstein som en gång sade om Georg Trakls dikter att han inte förstod dem, men att de andades genialitet!
Per-Axel Svensson
Vi har högt i tak.
Vi har en tillåtande grundinställning.
Vi vill att användarna ska komma till tals.
Men…
Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med främlingsfientligt innehåll.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte personangrepp.
Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.
Och...
Tonen ska vara korrekt och respektfull. Vi publicerar inte kommentarer som har en negativ inverkan på samtalsklimatet.
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Signe Oskarsson
signe.oskarsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 86