Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Böcker 2011-05-10 | Uppdaterad 2011-05-12
För ett par år sedan började en väldigt bestämd och självständig kompis till mig träffa en terapeut. Andra gången de sågs blev hon tillsagd att hon måste våga vara liten och svag. Någon som tror att manliga patienter generellt får samma tips?
Anne B. Ragdes nya bok verkar i samma anda som min kompis terapeut. Det är en chick lit-roman om singellivet som, precis som vanligt, landar i att en självständig kvinna aldrig kan vara genuint lycklig.
Musikjournalisten och relationsfobikern Ingunn närmar sig 40-strecket. Hon har en mängd kortvariga förhållanden i bagaget och måste alltid vara den som gör slut. Hon hyser en panisk skräck inför att bli ratad, ”kasserad, vänd ryggen åt, förkastad, inte vara tillräckligt snygg, tillräckligt begåvad, tillräckligt bra i sängen, tillräckligt värdefull, inte vara den mest åtråvärda av alla kvinnor /…/ Plötsligt sitta där och vara ingen”. Utanför sina kärlekshistorier är hon just ingenting. Hon har inga andra relationer, ingen annan identitet bortsett från jobbet. Andra kvinnor är konkurrenter eller hjärndöda relationsslavar.
Ingunn tycker sig ha genomskådat och knäckt koden till det manliga psyket. ”Varför begrep inte alla kvinnor att det var så enkelt? Män blev kåta av kåthet, män blev kåta av att slippa prata kvinnor i säng med hjälp av känsloladdade ämnen och antydningar om hus och barn, män blev kåta och galna av att få direkta frågor om vad de tyckte allra bäst om, vilka ställningar, vilka fantasier de aldrig hade testat.” Det är en oerhört föraktfull mansbild som tecknas: ”samma sak gällde för dem allihop, de ville ha fitta fitta fitta. De ville ligga med någon som tog emot dem jublande motståndslöst utan tjafs och prat.” Och en lika ensidig bild av kvinnor, alla kvinnor förutom Ingunn vill säga. ”Unga män tänkte på knull flera gånger i minuten medan jämnåriga flickor tänkte på brudklänning.”
Till en början verkar Ingunns tillvaro vara självvald; hon är inte ensam, bara fri. Hon älskar att komma hem till sin tomma lägenhet med sitt stora badkar och sin kalla gin och tonic. Hon verkar sväva ovanpå verkligheten utan att riktigt känna någonting för någonting. Hennes enda drivkraft är sexuell, hon ligger sig igenom sina känslor, och även om det blir lite enahanda så finns det någonting kaxigt i det. Men det dras för långt och hon börjar alltmer kännas som en seriefigur, en karikatyr som bara sitter och säger ”fitta, orgasm, knulla” hela tiden, som en hormonstinn tonåring. Jag väntar med spänning för att se om hon kommer få behålla sin, för kvinnokaraktärer så ovanligt aktiva, libido boken igenom.
Men som vanligt förblir den självvalt ensamstående kvinnan en myt, precis som i tv-serien Sex and the City som ska handla om singellivet i New York men slutar med att alla fyra karaktärer stadgar sig. Ingunns aptit på män beror i grund och botten på en brist, en svaghet, en rädsla för att bli lämnad, sårad. Ingen kvinna kan ju rent genuint gilla att ligga runt, kommer hon bara över sina rädslor hittar hon snart hem i en stor, trygg och manlig famn.
I själva verket vill Ingunn bara vara en liten, svag flicka. Hon vill ”gråta, kasta sig intill någon och inte nå längre upp än till magen, känna en hand över håret, en mjuk kyss mot pannan utan att någon förväntade sig annat av henne än att hon inte skulle vara ledsen längre”. Denna självständiga, framgångsrika, intelligenta man-eater vill egentligen bara bli omhändertagen av en man. Först då är livet fulländat.
Cecilia Köljing
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74