Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Böcker 2012-02-21 | Uppdaterad 2012-02-21
Det brukar vara en skönhetsupplevelse att öppna ett bokpaket. Så icke denna gång. Jörgen Gassilewskis nya diktsamling är en bunt A4-ark som försetts med spiralrygg och plastpärmar, som ett finare kollegieblock.
Själva inlagan har han själv satt, med ett av words standardtypsnitt, dubbelt radavstånd, allmänt oproffsigt. Ibland dock mer avancerat: texten bleknar och försvinner, eller bildar geometriska figurer och blir groteskt svår att dechiffrera. Som språkvetare kan jag se denna författarens fullständiga kontroll över skriftbilden som ett grepp helt i linje med den textens visualisering som har ökat under hela 1900-talet, men framför allt sedan persondatorerna tog över textproduktionen. Å andra sidan är poetisk typografilek inget nytt i sig – tänk Mallarmé, Apollinaire, Reuterswärd.
I den hemsnickrade typografin återges diverse frilagda fragmentariska språkbitar av den typ som är vanlig i samtal, men som sällan skrivs ned eller uppmärksammas. Texten i den långa titeln återfinns i en överspalt med mindre variationer på nästan varje sida. Där finns barnattiraljer och ofullständiga fragment som ständigt tas om men aldrig fullbordas. I en underspalt löper större textsjok, i långa prosarader i små pyramider eller kuber. Det är ett ganska hopplöst språk som avlyssnas: antingen ordknappt och ofärdigt eller rabblande och klichéfyllt. Ibland är det späckat med termer, från arkitektur, biologi, fysik: byggstensvetenskaper som rymmer det slags tydliga strukturer den här poesin snarast bryter ned.
Det krävs en rätt speciell ansträngning för att tränga in i en text där formen är så distraherande, där jaget är så diffust och där allt verkar så ryckt ur sitt sammanhang. Lite lättare blir det när jag läser i en intervju att boken bygger på filmer Gassilewskis barn spelat in med en mobilkamera. Världarna kan då få en leklogik och boken behöver inte läsas som litteratur i vanlig mening, utan kan betraktas som ett slags bokstavskonst, tas emot som den är. I samma stund börjar dock recensionsuppdraget te sig irrelevant. Det blir som att försöka värdera en deppig dag, eller ett vykort. God litteratur? Ingen aning.
Alva Dahl
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74