Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur&Nöje 2012-02-15 | Uppdaterad 2012-02-15
Vi var många som jublade när bob hund annonserade sin comeback 2008.
Titel: Låter som miljarder
Artist/Grupp: Bob Hund
Skivbolag: Sousafon/Border
Betyg: * * *
Svensk indiepop hade varit betydligt tråkigare under deras fem år långa uppehåll, och i det allt mer individualistiska Sverige behövdes Tomas Öbergs förmåga att ringa in det som binder oss samman mer än någonsin. Men Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk var en besvikelse. Bara låttitlarna levde upp till gammal god bob hund-klass. Hade bandet tappat sin skärpa? Var deras tid förbi?
Förra årets Det överexponerade gömstället pekade på att de i själva verket var ute på en slingrig väg mot en ny storhetstid. Istället för att bli reinkarnerade exakt som förut hittade de där en mer nedtonad och eftertänksam riktning.
På Låter som miljarder har de fortsatt att utveckla den sidan, men lusten till att stöka skickar dem gång på gång ur kurs. Det väcker också frågan om hur smart det är att släppa det här albumet bara ett år efter Gömstället. Känslan är att några fler månaders låtskrivande hade rensat bort den värsta brokigheten och tagit bandet närmare sin nya destination. Nu stannar flera av spåren vid att vara snygga skisser som nog hade gjort sig bäst som singelbaksidor. Darrande varulvshänder, Osmium & Iridium och det inledande titelspåret saknar alla det sting av originalitet som utmärker en bra bob hund-låt.
På senaste singeln Harduingetmankandansatill? är bob hund tillbaka i den Gang of Four-rock som de omfamnade så framgångsrikt på nittiotalet. Det får samma effekt som medelålders herrars försök att återskapa ung energi brukar – ju mer de rockar, desto tröttare blir det. När de vänder energin inåt blir det desto intressantare. Som i symfpoppiga Stanna klocka stanna och Det regnar och brinner och självrannsakningen Vem tror jag att jag lurar, snyggt färgad av gästande Birgit Bidder.
Det stora utropstecknet är Såå nära, en cellodriven Brian Eno-hyllning som hör till det vackraste bandet spelat in. Den knuffar också Låter som miljarder så nära ett högre betyg man bara kan komma, men den här gången får de finna sig i att bara komma halvvägs till ett nytt mästerverk. Nästa gång hoppas jag att de är framme.
Joel Sjöö
Lena Kvist är chef för avdelningen Kultur & Nöje.
Lena Kvist
lena.kvist@bt.se
Telefon: 033-700 07 19
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
