Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur 2008-02-24 | Uppdaterad 2011-09-19
Lilla debutant-priset:
BT bjöd in bygdens ung-domar, 16–20 år, att delta i en novelltävling.
100 noveller kom in.
En jury läste samtliga och utsåg tre vinnare.
Kristin Karlsson vann.
Här är hennes novell:
Kristin Karlsson
Kristin Karlsson
Ålder: 17 år
Bor: I Stavared (en liten, liten ”by” utanför Rångedala)
Bok jag tar med till en öde ö: ”Baklängeslivet” av Per Nilsson eller samlingsvolymen av Narniaböckerna av C.S. Lewis.
Mat jag tar med mig: Mammas spaghetti och köttfärssås!
Detta lyssnar jag på: Just nu: Paolo Nutini, Mustasch och Bob Dylan
Oanad talang: Jag kan vicka på öronen!
Skulle vilja kunna: Uppfinna ett klimatneutralt flygbränsle!
Kort om min novell:Två människor, en dagbok och ett nytt liv!
Det svåraste beslutet:
Det satte sig en ung tjej bredvid mig på bussen i morse.
Hennes ögon var blå och den lila ryggsäcken trasig.
Vi pratade inte.
Kanske gör man inte det med människor på bussen.
Hon klev av vid sjukhuset och jag blev ensam i mitt säte igen.
Så såg jag något på golvet. Något tjejen måste ha tappat.
En bok. En bok med röda pärmar.
Jag tog upp den, det fanns ingen titel, ingen författare, ingen baksidestext.
Så jag slog upp första sidan.
Det var en dagbok. Det stod inget namn, bara dagsanteckningar.
Jag vet att det är en dödssynd att läsa någon annans dagbok. Men jag gjorde det ändå. Jag ville ju hitta ett namn så jag kunde lämna tillbaka den.
När jag börjat läsa kunde jag inte sluta.
Jag tittade rakt in i någon annans liv. Någon annan vars vardag var helt olik min egen.
Den unga tjejens tankar var ärligt nedpräntade på bokens sidor.
Varför skulle någon ljuga för sin egen dagbok?
Det var väl därför jag inte kunde sluta läsa.
Jag bläddrade fram till ett datum för två månader sedan.
Hon skrev om en kille, lite flickaktigt kallade hon honom bara för A.
Den här A verkade vara äldre, han brukade hämta henne när han slutat jobba. De körde iväg och var bara de två.
Jag rodnade när jag läste om deras stunder tillsammans.
Hon var helt och hållet, fullständigt, innerligt förälskad i honom.
Och han i henne.
Så kom det tre blanka sidor.
Tre dagar utan anteckningar, helt utan förvarning.
Det var en vecka sedan.
När hon började skriva igen var orden förtvivlade. Hon var arg på sig själv.
Hon frågade sig hela tiden hur hon kunde vara så korkad.
Jag förstod ingenting, förrän följande anteckning dök upp:
” Vad fan ska jag göra? Bli morsa som 17 åring?”
Hon var gravid.
Jag satt där i mitt säte och skämdes över att jag börjat läsa. Och nu var det försent.
Med en obehaglig känsla i magen fortsatte jag läsa de tätt skrivna raderna. Många ord, många tårar färgade texten i mörkaste svart.
Hon skrev om livet som vänts uppochned, hur hon inte visste vart hon skulle gå, vem hon skulle prata med.
Till slut berättade hon för någon som verkade vara hennes bästa vän.
Emma hette hon.
Emma sa att hon definitivt borde göra abort, det fanns inga alternativ.
Hur skulle det annars bli med tågluffen i Italien? Med partandet på Ibiza? Med universitetet i San Francisco? Skulle hon gå på babysim och sitta i kassan på ICA istället? Bo i en sunkig lägenhet och vakna varje natt för att amma och byta blöjor? Knappast.
Men hon kunde inte låta bli att tänka på det som faktiskt nu växte därinne.
Kanske bara en oformlig klump än så länge. Men där fanns svaren på alla hennes frågor. De frågor hon inte ville ställa.
Därinne fanns ett helt nytt liv. Ett liv som skulle få en hårfärg, skostorlek och sångröst. En ny människa, en någon som skulle bli en han eller hon, med åsikter, intressen och lillfingrar.
Ett liv hon kunde få se, leva med, läsa godnattsagor för.
Plåstra om med bamseplåster på knäna, trösta efter brustna kärlekshistorier.
Mina egna tårar började falla.
På nästa sida stod
”Torsdag, till sjukhuset 09. 00”
Det var idag.
Utanför bussfönstret susade morgontrafiken förbi.
Jag slog igen boken.
Boken med de röda pärmarna och det svåraste beslutet.
rätt person fick priset önskar henne lycka till och att hon ska fortsätta skriva hur går fortsättningen på novellen ?????
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
