Kultur

VINNAREN: Han får Tunbjörkpriset 2019

fotografi Artikeln publicerades
Öglunda.
Öglunda.

Gerry Johansson tänker att regnbågen går i grått. Och han tycker inte att människor har något på hans bilder att göra.

+ 5
Foto: Gerry Johansson

Det är alltid roligt att ringa upp pristagare och berätta att de ska få pris.

Men att ringa upp Gerry Johansson i Höganäs och berätta att han ska få Lars Tunbjörkpriset 2019 är alldeles ovanligt roligt. Han blir nämligen så oförställt förvånad.

– Ska jag? Jaha, det trodde jag inte att jag kunde vara aktuell för.

Och ärligt talat: Jag förstår varför han blir förvånad. Lars Tunbjörkpriset har hittills gått uteslutande till unga fotografer (Julia Lindemalm 2016, Hannah Modigh 2017 och Åsa Sjöström 2018). Gerry Johansson har grått skägg och är född år 1945, just innan andra världskriget slutade.

Men årets pris är ingen utmärkelse för lång och trogen tjänst. Gerry Johansson är i högsta grad aktiv och framåtsyftande, och verkar bara bara bli bättre och bättre som fotograf för varje år som går.

fakta

Gerry Johansson

Född: 1945, uppvuxen i Varberg.

Bor: I Höganäs i Skåne, tillsammans med sambon Ann.

Aktuell: Tunbjörkpristagare 2019.

Känd för: Klassisk svartvit fotografi. Har gett ut en lång rad fotoböcker, senast om Härryda kommun 2018.

Fotografer han inspirerats av: Lee Friedlander, William Eggleston, Robert Adams, Garry Winogrand, Paul Strand, Roy DeCarava.

Kuriosa: Gillar att ta bilder på samma ställen som andra fotografer. Har bland annat en bild från Flen, på samma ställe som Lars Tunbjörk fotograferat.

Juryns motivering: "I mer än 30 år har Gerry Johansson utforskat folktomma platser som formats av människan och samhällets villkor. Hans svartvita bilder är tagna med en osviklig precision och ett litet mått av humor. Gerry Johansson är känd för att vara konsekvent men svärtan i hans senaste bok visar att han ständigt förnyar sig. Han visar samma skärpa och nyfikenhet oavsett om han är i USA eller Härryda.”

Visa mer...

Ett tag efter telefonsamtalet besöker jag honom i Höganäs i Skåne, för att få veta mer om hur han jobbar. Han bor i ett stort vackert funkishus, faktiskt ett sådant där som brukar finnas med i inredningsreportage. Det stora runda matbordet har en gång stått på den anrika krogen Den Gyldene Freden i Stockholm.

I källaren finns det allra mest intressanta: ett klassiskt mörkrum med en smårostig ho, där det luktar svagt av mystiska vätskor som Gerry Johansson skapar sina svartvita bilder med. Det är kanske inte alkemi men känslan är lite densamma där i källarlabbet, i denna digitala tidsålder där nästan all fotografi skapas med digitalkamera och dator. Han jobbar med klassisk Rolleiflexkamera eller Hasselblad, alltid i svartvitt.

Jag vill att det ska vara som en regnbåge av grått.

– Grått är en underskattad färg. Jag förstår inte varför folk pratar om ”grått och tråkigt”.

Han funderar:

– Jag vill att det ska vara som en regnbåge av grått.

– Jag tycker inte om att samarbeta med folk. Jag ber aldrig någon annan att vara med och välja bilder eller komma med synpunkter.
Foto: Lena Kvist
– Jag tycker inte om att samarbeta med folk. Jag ber aldrig någon annan att vara med och välja bilder eller komma med synpunkter.

Gerry Johansson började fotografera när han var i 12–13-årsåldern. Det fanns en fotoklubb i Varberg, där han bodde. En filmrulle i veckan hade han råd med.

Det var intresset för flygplan – han var fascinerad av Getteröns flygfält – som gjorde att han först började fotografera. Han varvade flygplanen med bilder av torggummor och folk på stan. Han hade talang, utvecklades, vann priser. Som 17–18-åring skickades han till en släkting utanför New York för att bo där ett tag.

– Jag var väl förberedd för USA, jag läste ju Mad Magazine och var intresserad av jazz.

Dessutom gick han med i fotoklubbar, precis som hemma i Varberg. Först i en lokal klubb med tandläkare och andra amatörer, sedan i The Village Camera Club i New York, där nästan alla var yrkesfotografer. Och Amerikabilderna, som senare i livet efter fler resor skulle ge honom något av ett genombrott som fotograf, tog sin början där, i början av 1960-talet i drömmarnas land.

På ett sätt har jag varit ekonomiskt oberoende, genom att ha små utgifter.

Om vi snabbspolar Gerry Johanssons liv ser det ut ungefär så här: studier i grafisk form på HDK i Göteborg, möte med livskamraten Ann, fotopraktik, flytt till Skåne, familjeliv med småbarn, redaktörsjobb för fototidningen Populär fotografi, försäljning av delägarskapet i tidningen, jobb som reklam- och bildbyråfotograf. Och alltid, vid sidan av eller i centrum, de egna bilderna. Från Amerika och Tyskland, uppväxtens Halland eller Ulan Bator i Mongoliet. Alla tagna i den omisskännliga sparsmakade stilen, som kanske utgör någon sorts estetiskt motstånd.

– När man var ung fick man alltid höra att man måste ha en stil som fotograf. Jag ville till varje pris undvika att ha en stil.

Du var fototidningsägare under de gyllene tidningsåren. Blev du ekonomiskt oberoende då, när du sålde din andel i tidningen?

– Nej, inte på grund av försäljningen. Men på ett sätt har jag varit ekonomiskt oberoende, genom att ha små utgifter. Jag har aldrig räknat med att ha pengar.

En ovanlig sak med Gerry Johanssons bilder är att de är nästan omöjliga att bestämma tidsmässigt. 1960-talet och 2010-talet kan nämligen se precis likadant ut, om man bara hittar rätt motiv.

– Jag ser mig mer som en landsbygds- och småstadsfotograf än en cityflanör.

Är du nostalgiker?

– Nej. Men jag tycker om när saker och ting har lite patina. Nya saker är som när man nyss har varit hos frisören och klippt sig, det blir alltid bättre när det vuxit ut lite,

Varför finns det inga människor på bilderna?

– För att om jag har med människor blir det fokus på dem direkt. Människorna stjäl uppmärksamheten från det jag kanske egentligen tycker är viktigast med bilden, och man kan se på kläderna vilken tidsålder det är.

Gerry Johansson är lite av fotografernas fotograf, många som själva fotograferar gillar honom. Han har fans i Tyskland och Italien. Ett fotografgäng i Tyskland gjorde till och med en egen fotobok, helt i Gerry Johansson-anda. Han har fått fina stipendier och en del priser.

Samtidigt har inte karriären gått som på räls. Alla gallerister älskar inte små återhållsamma svartvita bilder, där det som eventuellt har hänt åtminstone inte syns på bilden. Ibland har det varit svårt för honom att få ställa ut.

Ta nästan vilken målning som helst och man kan hitta ett fotografi som är bättre.

Bilder ska vara små, och många, tycker han.

Hur stor är en perfekt bild?

– Sådär 16 x 16 centimeter. Den ska få plats på en A4. Fast ibland håller inte gallerister med om det, så jag blir tvungen att göra större bilder.

Han säger inte att han är konstnär, även om han inser att det han håller på med är konst.

– Fotografi är finare än konst, tycker jag. Ta nästan vilken målning som helst och man kan hitta ett fotografi som är bättre.

Vad driver dig?

– En lust att dokumentera det som inte är så uppmärksammat. Fast det är en slumpvis dokumentation.

Mycket av dagens dokumentärfoto har mörka teman. Inget fel i det, dagens fotografer tar viktiga, brännande bilder. Men Gerry Johansson har valt en annan väg. Det finns en optimism, en nästan barnslig upptäckarglädje över hans bilder. Livet är ljust, världen är vacker.

– Jag blir automatiskt på gott humör när jag fotograferar. Det går inte att undvika.

fakta

Lars Tunbjörkpriset

Priset är instiftat av Tore G Wärenstams Stiftelse och delas ut i samarbete med Lars Tunbjörks Stiftelse, till en fotograf som arbetar i Lars Tunbjörks anda. Lars Tunbjörk (1956–2015) föddes i Borås och blev en fotograf med internationellt rykte och uppdragsgivare som New York Times Magazine.

Prissumman är 25 000 kronor och möjlighet till en utställning på Abecita Konstmuseum i Borås.

Tidigare pristagare:

2016: Julia Lindemalm, f. 1984

2017: Hannah Modigh, f. 1980

2018: Åsa Sjöström, f. 1976

Juryn består av: Lena Kvist, kulturchef Borås Tidning (ordförande), Annika von Hausswolff, adjungerad professor, akademien Valand, Göteborgs Universitet, Patric Leo, grafisk formgivare, Maud Nycander, Lars Tunbjörks Stiftelse, Roger Turesson, Lars Tunbjörks Stiftelse

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.