Kultur

Viktoria Jäderling: Kritikern som själv blev författare

Debutantpriset Artikeln publicerades
Efter 20 år som kritiker tog Viktoria Jäderling steget över till att själv bli författare, med viss hjälp av musik.
Foto: Anders Robertsson
Efter 20 år som kritiker tog Viktoria Jäderling steget över till att själv bli författare, med viss hjälp av musik.

Viktoria Jäderling delar arbetslokal med 18 andra frilansare ute på Liljeholmen i Stockholm. Hon har ett ljust rum i en smal korridor och delar sin tid mellan kollektivet här och jobbet som redaktör för MAO. I bokhyllan ligger en hög trave böcker om ockultism . ”Ja, jag är intresserad” säger hon och lyfter upp en de svarta böckerna.

Men hennes debutbok ”Åh Lunargatan” myllrar av ganska vanliga människor, i alla åldrar, mitt i vardagen. Någon är utbytesstudent i USA, ett par försöker bli gravida, en lång prosadikt skildrar en mans tankar. Novellernas titlar är allt från ”Våren lutar” till ”Sången om höften” och ”Melankolin”.

Det är ögonblicksglimtar, ibland abrupt avslutade. Några namn återkommer, men hur nära är novellernas människor hoplänkade? Vad har de gemensamt?

– Det gemensamma är att de kämpar på, försöker bygga upp sina liv, säger Viktoria Jäderling. Och att det är kaotiskt, som livet är.

Hon skrev och läste hela sin uppväxt – ”det var ett legitimt sätt att få vara ifred i en stor familj”. Hon läste litteraturvetenskap, filosofi och idéhistoria i Uppsala och Stockholm, jobbade deltid i en Akademibokhandel men började sedan skriva litteraturkritik. Det gick bra: hon skrev bland annat för GP och BLM och sedan 2008 har hon skrivit för Aftonbladet.

”Jag har skrivit sedan jag var barn men litteraturvetenskapen gjorde mig stum.”

2005 blev hon också redaktör för MAO, ”Med andra ord”, Sveriges enda tidskrift för litterär översättning (den blev Årets kulturtidskrift 2013 för ”konststycket att få vad som kan tyckas vara en angelägenhet endast för de närmast sörjande att kännas oumbärlig”).

Men hur kom ”Åh Lunargatan” till? Hösten 2014 tog Viktoria Jäderling helt sonika tjänstledigt för att skriva.

– Det var en märklig process när jag väl bestämt mig. Jag har skrivit sedan jag var barn men litteraturvetenskapen gjorde mig stum. Det fanns så mycket fantastisk litteratur, jag insåg att jag aldrig skulle kunna skriva så bra.

Studierna på universitetet ledde henne istället mot den analytiska banan. Hon skrev kritik, frilansade som skönlitterär redaktör och skrivarhandledare på Biskops Arnö. Läste andras verk - men att sedan skriva något ”eget”, det krävde en stor omställning. En som Viktoria Jäderling var villig att göra.

– Jag höll på att förintas av en fruktansvärd tomhet i livet. Jag hade hållit nere den inre röst som håller på och formulerar sig och som jag alltid viftat bort som en jobbig fluga.

”Jag tror på konstens sublima kraft.”

Och när hon väl tagit beslut gick hon in för att utveckla nya sidor:

– Jag har läst andras verk så länge att jag vet vad jag tycker är bra. Det är när det finns en stark närvaro av något bortom en själv. Jag tror på konstens sublima kraft. Bra litteratur speglar inte bara verkligheten, den osäkrar den, erbjuder den motstånd, förhöjer den.

Det var dithän hon ville komma med sitt skrivande.

Jag kunde inte det som kritiker. Det är som om en musikkritiker plötsligt skulle ställa sig upp och spela gitarr eller dirigera en orkester? Det funkar inte så.

– Men jag kunde inte det som kritiker. Det är som om en musikkritiker plötsligt skulle ställa sig upp och spela gitarr eller dirigera en orkester? Det funkar inte så.

Viktoria Jäderling försökte stänga av kritikern inom sig. Hon tog lektioner för en sångpedagog. Hon sjöng för en musikterapeut.Hon dansade.

– Allt som kunde föda lusten, jag lovade mig själv att inget är löjligt, dåligt eller fel. Jag skapade nästan zenbuddistiska tankefigurer om att jag är amatör, eftersom jag inte kan skriva är allt möjligt. Jag börjar om från början.

Men det blev en novellsamling, en debut med ”äran i behåll” enligt DN. I januari blev boken nominerad till Katapultpriset.

Hänger de 15 novellerna på något sätt ihop?

– Jag har jobbat som om jag komponerade ett album med 15 låtar. Fast jag sedan har jobbat parallellt med varje novell har de växt organiskt och gött varandra.

Men om jag tar bort en av dem? Det känns ändå som zenbuddhistiska nerslag?

– Det kanske är nerslag i ett liv fast man förstår nog ändå att det finns ett före och ett efter. Jag ville skildra en förhöjd verklighet som var en njutning att läsa. Det är väldigt väl uttänkt hur novellerna ska ligga, de hänger ihop på ett djupare plan.

Personerna i ”Åh Lunargatan” har en sak gemensamt.

– Alla gestaltar en existentiell fråga: hur man ska leva sitt liv. Det är ganska avskalade karaktärer, rätt famlande, med vissa glidningar mellan barn och vuxen. De speglar kanske min egen process.

Kritikerna hyllade boken, men använde samtidigt uttryck som ”besynnerlig” DN) , ”Fröjd och förvirring i väl avvägda doser”(Expressen ) eller ”Den osäkrar det invanda”(Svd). ”Jäderling har koll på uttrycksmedlen och det omedvetnas envetna filande på konventionernas galler” skrev BT:s kritiker.

Du har själv gått i psykoanalys. Har det påverkat ditt sätt att skriva?

–Rätt mycket tror jag. Men det kan väl få vara hemligt? Sanningen är att jag inte vet. Nån mystik måste få finnas kvar.

2014 sökte Viktoria Jäderling också in på en kurs i litterär gestaltning.

– Jag kom inte in. Det var korrekt, jag var helt ofärdig då. Hade precis börjat och det var inte bra.

”Jag har blivit snällare med åren som kritiker.”

Nu när du är författare själv, har det ändrat dig som kritiker?

– Jag har blivit snällare med åren som kritiker. Man mognar. Och att skriva en egen bok är så mycket känslor. Jag tänkte ”gud, jag är rädd, jag kan bli galen, det här kan inte sluta bra”. Humöret styrdes helt av skrivandet, vilken dagsform jag haft och hur bra jag kunnat arbeta.

Det är underbart att vara 40 plus och skriva en bok, det är som att ta en ung älskare, samtidigt som man kan ösa ur erfarenheterna!

Hade det varit lättare att börja skriva när du var yngre?

Viktoria Jäderling lyser upp:

–När jag var yngre och ville börja skriva på allvar upptäckte jag att jag inte hade något av vikt att berätta. Jag hade definitivt inte samma tyngd och fokus som jag har idag. Det är underbart att vara 40 plus och skriva en bok, det är som att ta en ung älskare, samtidigt som man kan ösa ur erfarenheterna! Haha, det är nog många som avundas Duras hennes unga muser.

Däremot hade det varit lättare om hon inte pluggat litteraturvetenskap:

– Jag blev bara hämmad. Vill man skriva är det nog bättre att läsa något annat, som sociologi eller filosofi eller fysik.

Själva formen, noveller, är Viktoria Jäderling förtjust i. Hon läser mycket amerikansk kortprosa.

–Där är novellen inte så styvmoderligt behandlad som i Sverige. Jag blir upprörd när man säger att en novellsamling är en roman som havererat. Romaner kan lika gärna vara havererade novellsamlingar. Mina noveller har den form de måste ha och jag är nöjd med vad de blivit.

Vad blir nästa projekt?

– Kanske en psykothriller. Jag tycker om krypande obehag, som i Doris Lessings ”Det femte barnet”. Den är kort och fokuserad och bara så kuslig.

att hon har rumpan bar: lite så är det ju att ge ut en bok.

Bokens omslag är en ung, naken kvinna målad på en träpanel.

– Det är en så fin bild, jag tycker om att träet syns, träd är ett viktigt motiv i boken. Och att hon har rumpan bar: lite så är det ju att ge ut en bok.

Finns Lunargatan?

–Det hittade jag på. Men det finns tydligen en någonstans. I Västerås, kanske.

fakta

Viktoria Jäderling

Född: 1971

Bor: Stockholm

Gör: Kritiker, redaktör för MAO

Mitt förhållande till Borås: Min sambo är uppväxt i Fristad och gick Teknis i Borås. Vi har turistat när vi besökt svärfar, sett Pinocchioskulpturen men inte mycket mer.

Skulle vilja kunna: Dansade mycket som ung, vill gärna men har artros i höfterna.

Tänkbar titel på självbiografi: I engels översättning: ” The golden age for children”.

Om jag vinner debutantpriset: Jag är jätteointresserad av lyx och älskar mer att äta gröt och fil. Men pengarna skulle gå till att skriva och leva såklart. Jag blev utbränd och efter det jobbar jag inte heltid.

Visa mer...

fakta

Debutantpriset

Borås tidnings Debutantpris på 100 000 kronor delas ut årligen sedan 2001 till en svensk skönlitterär debutant. Det sker i samarbete med Högskolan i Borås.

Juryn nominerar fem författare som bjuds in till Borås och en debutantprisdag, som avslutas med en gala där vinnaren avslöjas.

Juryn är Lena Kvist, kulturchef på BT, Linnéa Lindsköld, lärare på Högskolan i Borås, samt litteraturkritikern Björn Kohlström.

Årets debutantgala äger rum på Sagateatern måndagen 19 februari klockan 18.30. Fri entré.

Visa mer...

fakta

Viktoria Jäderling

Åh Lunargatan

Förlag: Albert Bonniers

Juryns motivering: ”För en klassisk novellsamling med levande människogestaltning och psykologiskt djup, om identitet, kroppslighet och barnlöshet.”

Visa mer...