Vikander sticker ut i spänningslös thriller
Earthquake bird
Thriller
I rollerna: Alicia Vikander, Riley Keough m fl
Regi: Wash Westmoreland
Två slumpartade möten i 80-talets Tokyo leder till ett triangeldrama och mordmysterium i Netflix ”Earhquake bird”, med vår lokala superstjärna Alicia Vikander i huvudrollen.
Återberättad genom polisförhör får vi träffa översättaren Lucy (Vikander) som börjar dejta fotografen Teiji (Naoki Kobayashi). Oklart varför, eftersom han verkar vara världens tråkigaste snubbe och ger uppenbara seriemördarvibbar. Deras liv kompliceras när amerikanskan Lily (Riley Keough) äntrar deras liv och orsakar svår svartsjuka. Tills hon försvinner spårlöst.
Skådespelarna gör dugliga insatser men Vikander levererar klart högst intensitet när hon skiftar mellan naturligt spelad nervositet och glasklara känslor i takt med rollfigurens tvivel. Dessutom är en stor del av hennes dialog på japanska, en imponerande bedrift.
Allra störst roll spelar dock musiken. Utan den skulle man knappast ens uppfatta ”Earthquake bird” som en thriller. Mesta tiden spenderas åt att huvudpersonerna fotograferar, äter nudlar och går på promenad till starkt mystikklingande toner som signalerar en nerv som inte existerar.
Intellektuellt har ”Earthquake bird” inte heller mycket att ge. Titeln syftar på de fåglar som kan höras efter jordbävningar i Japan, men symboliken fördjupas inte. Detsamma gäller Lucys själsliga sår, vilket gör att den dramatiska vändpunkten när hon avslöjar sitt traumatiska förflutna inte landar med avsedd effekt. Det gör inte heller en märklig dansscen mellan Teiji och Lily, tänkt att uttrycka emotionella spänningar men ser ut som två arga kycklingar som fått en stroke.
”Mesta tiden spenderas åt att huvudpersonerna fotograferar, äter nudlar och går på promenad till starkt mystikklingande toner som signalerar en nerv som inte existerar.”
Trots detta är ”Earthquake bird” ingen dålig film. Hantverket är funktionellt, fotot lika stramt som Lucys högt knäppta blus. Men den känns lite för mycket som Tokyos tunnelbana. Välstädad, punktlig, når sitt mål enligt förväntningarna – men bara en transportsträcka och inte alls särskilt spännande.