Annons

”Vi har en usel kultursyn i Sverige och en usel bildningstradition”

Cecilia Wikström är politikern som ville införa en svensk litteraturkanon. BT mötte henne i Strasbourg.
eu-möten 3 (3) • Publicerad 1 juli 2018
Cecilia Wikström tycker inte att något svenskt parti har en rimlig kulturpolitik.
Cecilia Wikström tycker inte att något svenskt parti har en rimlig kulturpolitik.Foto: Lena Kvist

Det är över tio år sedan nu.

Men eftersom det inte finns så många politiker som gör ens måttligt dramatiska utspel på kulturområdet minns nog Kultursverige Cecilia Wikström. Hon ville införa en svensk litteraturkanon, det vill säga skapa en samsyn kring skönlitterära böcker som ska läsas i skolorna och anses tillhöra den allmänna bildningen.

Annons

Vi möts i EU-parlamentet i Strasbourg, i en stimmig vrå mitt i kaoset.När Cecilia Wikström bytte arbetsplats från riksdagen till EU valde hon inte kulturutskottet. Men engagemanget finns kvar.

Varför ville du ha en svensk litteraturkanon?

– Jag hade sett undersökning efter undersökning från Skolverket. Svenska barn läste allt mindre, allt saktare och med allt sämre läsförståelse. Jag tittade på hur det såg ut i andra länder, Frankrike, Finland och en handfull andra. Alla hade någon form av kanonbildning – och alla kunde påvisa högre läskunnighet.

Alla kulturintresserade är troligen positiva till ökad läsning.

Ändå blev det stor debatt kring frågan. Många undrade om det var meningen att politiker skulle bestämma vilka böcker som skulle läsas i skolorna.

– Nej, det tycker jag verkligen inte. Man ska hålla sig långt, långt, långt därifrån.

Varför ville du inte bli kulturpolitiker i EU?

– Som politiker har man två verktyg: budget och lagstiftning, för att åstadkomma någon förändring. Och i kulturutskottet här finns det varken det ena eller det andra. Och varför ska jag bli lame duck i ett utskott om jag inte kan påverka?

Hur kan du använda ditt kulturintresse nu?

– När jag var kulturpolitiker i Sverige handlade det om att äska medel, omfördela, se till att institutionerna klarade sig. Nu, när jag inte är kulturpolitiker kan jag vara verksam rakt in i sektorn på ett annat sätt. Jag har tagit hit produktioner, i samarbete med Dramaten och Riksteatern. Satt upp pjäser som jag spelat själv tillsammans med talmannen, andra ledande politiker och med Hollywoodskådisar som Lena Olin.

Annons

Vad åstadkom du med det?

– Fantastiska saker. För det första fick vi dedicera hela kvällen till Dawit Isaak. Mänskliga rättigheter blir en helt annan sak när det gått genom ens hjärta och blodomlopp.

Vilket parti, förutom Liberalerna antar jag, tycker du håller fanan högst i svensk kulturpolitik?

– Ingen alls. Inte Liberalerna heller. Vi har en usel kultursyn i Sverige och en usel bildningstradition. Om jag kan säga det med trovärdighet efter mina nio år här: vi är sämst i hela EU på att ta kultur på allvar. Och det är sant det där som Dagens Industri skrev för något år sedan, att mardrömmen för varje människa är att hamna på en fin lång middag bredvid en svensk. För att det finns ingenting att prata om. Svenskarna har inte läst några böcker, kan ingenting om musik, kan inte skilja på Monet och Matisse. Alltså: det är en skan-da-lös bildningsnivå när det gäller kultur.

Du är hårdare än vad jag är. Jag tänkte säga att Liberalerna ändå har en kulturpolitik.

– Jaja, vi har väl någon sorts kulturpolitik men den är inte så mycket att hänga i julgranen. Vi måste ha en politik för bildning och det finns det inget parti i Sverige som har.

Finns det något land du ser som förebild?

– Frankrike. På alla sätt och vis. Macron började sitt första program, dag ett på jobbet, med att omstrukturera att barns tillgång till både kultur och bildning. Dag ett på jobbet!

Hur hinner du själv fortsätta bygga på din bildning? När läste du lyrik senast?

– Igår. ”Radfall” av Jonas Modig. En favoritbok som jag har med mig nästan jämt. I helgen var jag hemma och gick på Rickard III på Stadsteatern i Uppsala. Och dagen efter var jag på en kammarkonsert med Wagner. Så jag får nog min bildning. Jag tycker det är ett ansvar, precis som med motion. Man måste också ha träning för själen, annars går det dåligt för en människa.

Annons

Hur tror du att kulturen kommer att stå sig som valfråga i det svenska riksdagsvalet?

– Den kommer nog att vara oerhört lågprioriterad. Folk klagar på att platserna på Operahögskolan är de dyraste i hela Utbildningssverige. Men vi utbildar inte för Sverige, vi utbildar för världens scener. Det PR-värde vi får där är ovärderligt.

”Vi får ögonen på oss och blir ett land som inte bara har Zlatan att vara stolta över, utan också Peter Mattei.”

Men vänta nu – har inte kulturen ett värde i sig, inte bara PR-värde?

– Visst, jag blir otroligt trött på Lena Adelsohn Liljeroth som alltid sa att kulturen var bra för hälsan och bra för det ena och andra. Jag vänder mig mot varje instrumentell användning av kulturen. Men det är väldigt stort att vi har sångare som får sjunga på Metropolitan... och då kan man säga att den där räkningen för sångarens utbildning betalar sig många gånger om. Vi får ögonen på oss och blir ett land som inte bara har Zlatan att vara stolta över, utan också Peter Mattei. Målet är att vi ska vara en kulturbärande nation, med allt vad det innebär. Av nyskapande, kreativitet och experimentlusta.

Hur ska politiken hjälpa kulturen?

– Jämfört med andra länder får kulturen i Sverige försvinnande lite pengar. Man kan tänka sig ett lyft där. Och jag tror det är smart att ha kultur och utbildning på samma departement. Då man kan tänka sig en där synergi som är så viktig för en politik för bildning.

”Jag gör en antologi med en nu levande poet från varje medlemsland, på originalspråk och i fransk och engelsk översättning.”

Cecilia Wikström håller själv på med en stor kulturproduktion, berättar hon. Den ska komma före EU-valet 2019.

– Jag gör en antologi med en nu levande poet från varje medlemsland, på originalspråk och i fransk och engelsk översättning. Jag har fixat finansiering, själv gjort urvalet och valt poeter jag gillar. Förstår du vilket tidsdokument vi pratar om, för att visa situationen i EU 2018?

Vem har du valt från Sverige?

– Det säger jag inte. Jag hoppas att den ska finnas på bokhandelsdiskaren, vara coffee table book of the year.

Annons

Finns det något komplicerat med att vara politiker och samtidigt göra detta?

– Hur då?

När politikern väljer bland poeterna.

– Nej. Jag fördelar inte pengar hit eller dit. Om jag hade fördelat pengarna till EU:s poeter hade det varit en annan sak. Produkten är slutmålet här, att få EU-medborgare att öppna ögonen för poesi. Mångkultur, 24 officiella språk, det är sånt som är mervärdet.

Kommer någon inom Liberalerna i Sverige att fortsätta driva frågan om litteraturkanon?

– Det står skrivet i stjärnorna.

Europaparlamentet i Strasbourg.
Europaparlamentet i Strasbourg.
Lena KvistSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons