Vägen från reklamen till konsten

Inte minst imponerar övervåningen där den luftiga interiören med det stora gavelfönstret skapar ett intryck av kyrksal samtidigt som den ursprungliga höloftskänslan bevarats. En god akustik kom på köpet med renoveringen, vilket vernissagepubliken fick uppleva när Lars Hägglund med stor inlevelse tog ut allt han kunde ur såväl flygeln som Philip Glass´ dramatiskt suggestiva kompositioner.

I bottenplanets rymliga galleriavdelning är Lars Gustaf Andersson först ut som utställare. Redan i entrén möts man av hans storskaliga kvinnoporträtt, målningar på blommönstrade tygtryck som direkt anknyter till hans förflutna både som reklamman och företagare i textilbranschen. Det är ingen tvekan om att det är i den kommersiella världen vi befinner oss här, med logotyperna från kända klädmärken på ett iögonfallande sätt inskrivna i bilden.

I fortsättningen tar det hela en annan väg: man kan gå från rum till rum och i den nästan överväldigande mångfalden av tätt hängda bilder följa en gradvis utveckling från reklamens glättade yta till alltmer komplexa och därmed intressantare uttrycksformer. Serien Boxes med en blandning av grafiskt tryck och måleri i olika skikt av ganska hårdhänt bearbetade ytor öppnar här för en friare, mer lekfullt associationsrik attityd.

Väggen med de många screentrycken väcker upptäckarlusten än mer - här blir jag stående länge och finner allt fler enskildheter att låta blicken vila i. Det koncentrerade formspråket ger stadga och karaktär åt ansikten och blickar, medan de mer abstrakt betonade bladen med lugna färgharmonier i blått och grönt får en livfull, musikalisk dynamik av de infogade sångtextradernas grafiskt markerade svärta.

Det starkaste intrycket får jag nog ändå av de kraftfulla träsnittsporträtten i mörka färgtoner som hänger alltför undanskymt i en korridor. Här finns ett allvar som griper tag och bär långt bortom reklamvärldens stereotyper.