Kultur

Vad vi menar när vi talar om demokrati

bokrecension Artikeln publicerades
Foto: Hanna K. Neikter

Demokratin ifrågasätts, misstänkliggörs och motarbetas, samtidigt som det ibland råder förvirring över vad ordet demokrati egentligen betyder. Författaren till ”Älskade fascism” har nu skrivit ”Hatade demokrati”, en bok som försöker göra begreppet mer hanterbart. Fedja Wierød Borčak har läst en engagerande historia som dock tappar energi avslutningsvis.

SAKPROSA

Hatade demokrati – de inkluderande rörelsernas ideologi och historia

Författare: Henrik Arnstad

Förlag: Norstedts

Visa mer...

Ordet demokrati har under de senaste åren gått från att vara något solitt och positivt över till att alltmer förknippas med oro och ängslan. Dagligen påminns vi om att demokratin eroderar inifrån, att den är under angrepp eller att den inte kan tillgodose delar av befolkningen, som istället söker sig till fascistiska grupperingar som tillåts sätta dagordningen. Det har blivit allt vanligare att misstänkliggöra demokratins inkluderingsprincip, också av etablerade akademiker, vilka reagerar på den primitiva massans dumhet. Ett exempel är amerikanske Jason Brennans plädering i ”Efter demokratin” för begränsad rösträtt för människor som är ”moraliskt oförnuftiga, okunniga eller inkompetenta angående politik”. Nervositeten är inte att ta miste på.

En bok som Henrik Arnstads kan i detta sammanhang tyckas akut. Hans redogörelse för demokratiska idéer och uttryck i människans långa historia – från 40 000 f. Kr. fram till idag – är nämligen en motvikt till de omförhandlingar av begreppet som oftast innebär begränsningar på demokratin och mera cyniska förväntningar på vad den kan vara. Sin utgångspunkt tar Arnstad i vårt ofta begränsade sätt att tala om demokrati, som enbart ett formellt statsskick med några kriterier: fria val, rättssäkerhet, religionsfrihet och yttrandefrihet till exempel. När dessa väl är avbockade, så finns risken att vi känner oss mer eller mindre färdiga och, vad värre är, enligt Arnstad: vi accepterar lättare antidemokratiska tendenser och ser dem som en naturlig del av samhället. Detta gör det svårare att åtskilja demokratiska och antidemokratiska uttryck.

”Hatade demokrati” talar istället om demokrati som ideologi, en samling värderingar, som trots att de sällan i historien har manifesterats fullt ut i praxis utgör en tydlig röd tråd i människans sätt att organisera samhället. Det berättas till exempel om den nästintill utopiska form av demokrati som återfanns på 1600-talets karibiska piratskepp, där varje skepp hade en fastsatt konstitution och viktiga beslut fattades efter omröstningar där alla i besättningen var delaktiga. Kaptenen kunde avsättas närsomhelst och där fanns ett slags välfärdssystem på plats för dem som drabbades av yrkesskador.

Arnstad kommer i sin framställning tillbaka till att kärnan i det demokratiska projektet är – vare sig det handlar om piratskeppet, medborgarrättsrörelsen eller kvinnokampen – att inkludera så många som möjligt i beslutsfattandet och samhället i stort. Redan i denna lilla distinktion (inkludering kontra exkludering) kan man märka det nyttiga i att tala om demokrati som ideologi snarare än som statsskick. Det blir tydligt varför ett parti som Sverigedemokraterna, vars främsta drivkraft är exkludering av icke-etniska svenskar, inte kan räknas som en demokratisk rörelse, även om man menar att partiet kämpar för att inkludera ”landsbygdens ohörda röster”.

Arnstads framställning är präglad av klarhet, engagemang och en pragmatisk snarare än abstrakt tillgång till demokratins begreppshistoria. Detta anslag fungerar överlag fint. Framför allt erbjuder hans bok en rad finesser i fråga om perspektiv, definitioner och historia som helt säkert skulle kunna göra demokratisamtalet klarare och mer konstruktivt. Däremot är ”Hatade demokrati” också något antiklimaktisk. Det sista kapitlet, som handlar om demokratin och antidemokratiska rörelser i vår egen samtid, fyller knappt tio sidor och består av några strödda tankar om möjliga orsaker till antidemokratins framväxt de senaste åren. Det var ju annars det kapitel som hade kunnat hjälpa oss genom en ödestid.