Kultur

Vackert och ödesmättat av Lotass

Borås Artikeln publicerades

Lottas Lotass nya bok ”Horisonter” är tryckt, av författaren själv, i endast 50 exemplar. Stefan Eklund har läst den – och blivit lycklig...

Foto:
Lotta Lotass har skrivit en bok om konst, men den finns bara i 50 exemplar.

Lotta Lotass senaste bok har ni förmodligen inte hört talas om. Den heter ”Horisonter”, är utgiven av författaren själv och tryckt i endast 50 exemplar, eftersom hon enligt egen utsago ändå inte säljer fler än så. Jag är lycklig innehavare av ett exemplar. ”Horisonter” är en lång essä om konstgenren Land Art (jordkonst på svenska), men innehåller, som alltid hos Lotta Lotass, så mycket mer än vad texten säger vid en första anblick. Existentiella bråddjup öppnar sig när man minst anar det.

Land Art uppstod som konstform under 60-talet. Det handlar om enorma konstverk utplacerade i naturen och egentligen bara möjliga att överblicka i form av fotografier tagna från flygplan. Amerikanen Robert Smithson (1938-1973) är en av de mer kända Land Art-konstnärerna. Hans mest uppmärksammade verk heter ”Spiral Jetty” och består av en nästan 500 meter lång spiral i lera och sten, placerad i Stora saltsjön i Utah. ”Spiral Jetty” syns bara vid vissa vattennivåer. Därmed kan tiden och naturens skiftningar sägas vara en naturlig del av konstverket.

Det är nog också där en del av Lottas Lotass fascination inför Land Art-genren finns. De enorma konstverken befinner sig i ständig och naturlig förändring, de är omöjliga att överblicka, man kan närma sig dem från olika håll och därmed få olika bilder av dem. Det ger faktiskt samma skulpturala känsla som Lotta Lotass egna texter ofta gör. De är rum att vistas i.

Lotass skriver om ”Spiral Jetty”: ”I verkets spiralform tycks tiden – det förflutna, moturs: det framtida: medurs – befinna sig i ständig spänning, som i den bågens motspända fog Herakleitos talar om.”

Lotta Lotass träder med ”Horisonter” fram som en initierad och associationsrik konstkritiker. Hon hittar oavbrutet spännande samband mellan litteraturen och konsten och får även med Alfred Hitchcocks klassiker ”North by northwest” (1959, ”I sista minuten” på svenska) på ett hörn. Reflektionerna kring Mark Rothkos måleri ger mig till exempel en förståelse för dennes konstnärskap som jag inte tidigare haft.

Lotta Lotass har alltid dragit sig undan den svenska litterära offentligheten, men varit viktig för den svenska litteraturen, allt sedan debuten 2000, ”Kallkällan”, för vilken hon blev Borås Tidnings Debutantpris’ första mottagare. Få kan mäta sig med henne när det gäller poetisk kraft och språklig skönhet. Romanen ”Konungarnas tillbedjan” (2012) är en av de senaste decenniernas allra vackraste svenska romaner, men efter det har inte hennes förlag Bonniers givit ut någon roman av henne. I stället har hon själv stått för utgivningen av de fängslande prosaverken ”Mars” (2013) och ”Örnen” (2014)

Det allra sista stycket i ”Horisonter” är ett prov på Lotta Lotass mästerskap. Det handlar om en legends ”stora stenblock som i sig samlar alla ljud”. Kring detta stenblock är allt tyst, så tyst att tystnaden ”tycks gripbar”; ”Fåglar sjunger utan toner. Vinden drar tyst genom trädens kronor.” Bokens sista mening lyder: ”Den som förmår hugga loss ett stycke ur denna väldiga sten kommer att bära med sig en skärva av den allra djupaste tystnad.”

Det är vackert, men också ödesmättat. Jag hoppas att det inte är sin egen litterära tystnad Lotta Lotass förutspår.