Kultur

Tunbjörkpristagaren Hannah Modigh bodde hemma hos Ku Klux Klan

Hannah Modigh dras till det Tunbjörkska mörkret.– Jag önskar att jag någon gång ska kunna göra något lika modigt som hans ”Vinter”.tunbjörkpriset 2017 Artikeln publicerades
Hurricane Season.
Foto: Hannah Modigh
Hurricane Season.

Hannah Modigh fick ett litet genombrott 2010, när fotoboken ”Hillbilly heroin, honey” kom ut. Den fick pris för Årets fotobok. Det var också då jag själv upptäckte henne och blev lycklig av hennes vackra och vemodiga skildring av fattiga vita amerikaner.

Sedan dess har jag följt hennes konstnärskap. Det känns ganska stort att få vara med och dela ut 2017 års Tunbjörkpris till henne.

Om förra årets pristagare Julia Lindemalm var lite av en skräll, är Hannah Modigh nog ett mer väntat val. Det är svårt att gå förbi hennes bilder för den jury som vill prata om svenskt dokumentärfoto idag. När Abecita konstmusem visar hennes bilder finns tre USA-projekt med: ”Hillbilly heroin, honey”, ”Sunday Mornin’ Comin’ Down” som handlar om unga homosexuella män och ”Hurricane Season”, som handlar om machokultur i Louisiana. Eller, gör det det?

– Ja, jag började projektet i någon sorts fascination för machokultur. Louisiana är den delstat där flest sitter i fängelse per capita. Jag sökte mig till krokodiljägare, Ku Klux Klan...

Bilderna av Ku Klux Klan-sympatisörer gjorde att jag studsade till. Stämmer det att du bodde hemma hos Ku Klux Klan?

– Ja. Jag brukar försöka komma nära och umgås med dem jag fotar. Med Ku Klux Klan visste jag inte om det var möjligt. Dom var misstänksamma först men ganska snabbt ändrade det sig och jag fick bo hemma hos en familj. Dom var väldigt öppna, stolta över att vara rasister.

Men hur förhöll du dig till deras idéer?

– Jag var inte där för att debattera. Men om dom frågade vad jag tyckte sa jag att jag inte höll med dom.

Hannah Modigh bodde hos Ku Klux Klan-familjen i flera omgångar medan hon fotade i Louisiana.

– Många gånger var dom motsägelsefulla, även om dom kallade sig ”natural born racists”. Dom skulle inte röka gräs, för det tyckte dom att bara svarta gjorde. Men sen gjorde dom det ändå i smyg. Och dom gjorde undantag, ”visst, jag är rasist men den här svarta killen är sjyst...”. Jag är alltid nyfiken på att få veta vad som finns bortom det ytliga.

Det låter som om du jobbar som en antropolog, nästan?

– Jag har inte tänkt på det så. Men min pappa är antropolog, faktiskt. För mig handlar det om att vi människor är mer lika än vad vi är olika. Inte ”titta vad konstiga dom är” utan att hitta något att spegla sig själv i.

Varför ville du åka till just USA för att göra det?

– Första gången jag åkte till USA var det mest för att jag själv ville ha ett äventyr. Jag har alltid tyckt om att titta på kartor och tänka på spännande platser. När man åker bort är man mycket friare, inte lika fast i en yrkesroll eller mammaroll som hemma.

Hillbilly Heroin, Honey.
Foto: Hannah Modigh
Hillbilly Heroin, Honey.

Hannah Modigh har reflekterat en del kring mod, säger hon.

– Just i samband med Lars Tunbjörk. Han hade vinterdepressioner, ändå vågade han ge sig in i något så mörkt som att göra ˝Vinter”, något som man inte kan veta om man kommer helskinnad ur. Det var så häftigt av honom.

Och fastän många nog tycker att hon är modig tycker hon själv inte att hon gjort något riktigt modigt än.

– Jag har inte gjort något riktigt läskigt ännu. Men jag inspireras av ”Vinter” och önskar att jag skulle kunna göra något lika modigt. Nästa projekt handlar mer om mig själv och är läskigare därför. Det handlar lite om förgänglighet, var man kommer ifrån. Liv och död, traditioner.

Dina bilder är ganska svåra, tycker jag. Och man får aldrig någon förklaring. Hatar du text?

– Haha, nej... men jag vill inte förklara, utan tvinga människor att skapa egna tankar. Det finns ledtrådar. Det finns alltid ett före och efter i bilderna.

En röd tråd jag tycker mig ha hittat i bilderna är hud. Är hud något som fascinerar dig?

– Ja, jag har alltid dragits till hud. Den ser lite övergiven ut, är ett så tydligt tecken på vår sårbarhet.

Sunday Mornin’ Comin’ Down.
Foto: Hannah Modigh
Sunday Mornin’ Comin’ Down.

fakta

Tunbjörkpriset

Vad: Årligt pris på 25 000 kronor. Skapades 2016. Delas ut av Tore G Wärenstams stiftelse i samarbete med Tunbjörkstiftelsen.

Till vem: Julia Lindemalm 2016, Hannah Modigh 2017. 2018 års pristagare utses våren 2018.

Jury: Lena Kvist, kulturchef Borås Tidning, (ordf.) Annika von Hausswolff, adjungerad professor, akademien Valand, Göteborgs Universitet, Patric Leo, grafisk formgivare, Maud Nycander, Lars Tunbjörks Stiftelse, Roger Turesson, Lars Tunbjörks Stiftelse

Varför: För att hedra Lars Tunbjörks minne och uppmärksamma en fotograf som verkar i hans anda.

Visa mer...

fakta

Hannah Modigh

Född: 1980

Bor: I Stockholm

Gör: Fotograf med fokus på egna projekt. Fick sitt stora genombrott med Hillbilly heroin, honey, om fattiga amerikaner. Har gett ut ytterligare två böcker om USA, Sunday morning comin down och Hurricane season.

Utrustning: Använder mellanformatskamera och film, eller Leica småbildskamera. Arbetar inte digitalt.

Aktuell: Tunbjörkpristagare 2017. Ställer ut på Amerikabilder på Abecita Konstmuseum 12 oktober 2017–11 februari 2018.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.