Synkade dansare skapar laddning i klassrum
Dansteater
Magnet - en klassrumsföreställning om attraktion, demokrati och grupptryck
Koreografi: Maria Ulriksson
Musik: Tomas Elfstadius, Malte Rödström
På scen: Jessica Andrenacci, Jimmie Larsson
Scen: Regionteater Väst, Borås
Fokus riktas mot rekvisitan. Fem inglasade tavlor i varierande storlek lämnas ut till delar av publiken. De innehåller järnfilspån som bildar estetiska former mot vit botten.
Teaterbesökarna befinner sig i en cirkel. De två dansarna ser till att några av de närvarande sammanför tavlorna, synliga för alla. Genom bruk av magneter sätts järnfilspånet i rörelse.
Med inspiration från de mönster som framträder sätter sig de gråklädda dansarna i rörelse. Inledningsvis är de väl synkroniserade. Gradvis exponerar de allt mer av en särpräglad individualitet.
I ”Magnet” initierar koreografen Maria Ulriksson en spännande psykologisk process. Skickligt fångas i komprimerad form de prövningar som den enskilde ställs inför i mötet med de andra.
Inledningsvis uppvisar dansarna ett stelt och diffust betryck. Möjligen hålls de tillbaka av kollektivets outtalade men stränga reglementen. Tyngden i deras existentiella situation förstärks av den mörkt metalliska musiken.
Desto ljusare känns de skira, lyriska toner som gradvis etablerar sig i teaterrummet. Dansarna formerar sig till graciösa skepnader. De blir tredimensionella gestalter i ett läggpussel som har tvåsamhet som tema.
Tanken är att ”Magnet” ska spelas i en skolsal, för åskådare som således är bekanta med varandra. Det där kan bli mycket laddat.
Samtidigt som dansverket bottnar i obestämd mystik är det vidöppet för allehanda tolkningar.
