Kultur

Suger tag i läsaren med ett järngrepp

bokrecension Artikeln publicerades
Foto: Sara MacKey

Med romanen ”Nattsida” tar Hans Gunnarsson ett långt steg in i en människas mörkaste vrår. Och trots ett nattsvart mörker som få vill besöka så är det omöjligt att lägga boken ifrån sig, anser litteraturkritikern Jimmy Vulovic.

Nattsida

Roman

Författare: Hans Gunnarsson

Förlag: Albert Bonniers

Den så kallade genrelitteraturen brukar ofta kännetecknas av att läsaren i slutet alltid får någon form av svar. Vem är mördaren? Fick kärleksparet varandra till slut? Hur gick det? Spänningen byggs genom skickligt intrigmakeri helt enkelt upp så att vi vill ta reda på det svar som hägrar i slutet. Hans Gunnarssons ”Nattsida” är på ett liknande vis ett skickligt intrigbygge som hela tiden lockar till vidare läsning. Romanen suger snabbt tag i läsaren som sedan bara måste fortsätta mot slutet. Samtidigt ska det sägas att frågorna är betydligt fler än de klargörande svaren. Romanen rymmer flera nivåer och många möjliga svar. Det gör den väldigt intressant att läsa.

Då Per går igenom kvarlåtenskapen visar det sig att Ronnys liv var fullt av hemligheter, mörka hemligheter.

När den före detta kriminalreportern Per Bomans halvbror Ronny dör, så faller det på Pers lott att som enda kvarvarande släkting reda ut halvbroderns dödsbo. Därför flyttar han in i Ronnys lägenhet, till en början endast för att snabbt kunna få den i ordning inför försäljningen. Då Per går igenom kvarlåtenskapen visar det sig att Ronnys liv var fullt av hemligheter, mörka hemligheter. För att bättre lära känna sin bror, som han enbart haft sporadisk kontakt med genom åren, bestämmer sig Per för att följa några ledtrådar som finns bland halvbroderns saker. Ledtrådarna finns bland annat i dagboksanteckningar samt i en roman och ett filmmanus som Ronny skrivit.

Det som egentligen bara skulle bli ett snabbt stopp i Stockholm och sen tillbaka norrut igen drar ut på tiden. Per bor kvar i lägenheten och ju längre han kommer i sina efterforskningar desto mörkare blir det både omkring och i honom. Hemligheterna som avslöjas om brodern kan för den freudianskt intresserade sammanfattas med begreppet dödsdrift, det vill säga den kraft som kan ta sig uttryck i både utåtriktad destruktivitet och inåtvänd självdestruktivitet. Det finns gott om båda delarna i den här romanen. Och samtidigt som den forne kriminalreportern Per gör sitt jobb kastas långa skuggor även över dennes tillsynes välordnade förflutna. Det blir stundtals svårt att skilja de båda bröderna åt, vilket från författarens sida förstås är ett effektivt grepp för att just ställa intressanta frågor istället för att servera läsaren enkla svar.

Hans Gunnarsson lyckas lura in läsaren i de mörkaste gångarna i en människas psyke

När förlaget i baksidestexten presenterar ”Nattsida” som en syskonbok till författarens tidigare roman ”All inclusive”, så beskrivs den som ”en lek med identiteter och genrer i Paul Austers anda” samtidigt som den sägs vara ”en skrämmande noir om själens dunkla vrår”. Jag kan inte göra annat än att hålla med. För en gångs skull slår baksidestexten huvudet på spiken. Till det kan läggas att historien hela tiden känns sannolik, trots att romanens händelseförlopp ibland är minst sagt extremt. Hans Gunnarsson lyckas helt enkelt att med sin avväpnande vardagliga och lättillgängliga prosa lura in läsaren i de mörkaste gångarna i en människas psyke. Och trots drygt fyrahundra sidor blir denna skrämmande historia aldrig någonsin tråkig.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.