Stillsam pop i drömsk inramning

Girlpools sound har vuxit i takt med albumreleaserna. Cleo Tucker och Harmony Tividad inledde karriären som en duo men följde därefter upp fullängdsdebuten ”Before the worls was big” tillsammans med gästande trummisen Miles Wintner. Så formades ett nytt sound som till viss del hänger kvar.

På ”What chaos is imaginary”, Girlpools tredje skiva i ordningen har arrangemangen dock breddats och skruvats ytterligare några varv. Det släpiga tonläget som introducerades redan på föregångaren hörs visserligen även här, men nerven och dynamiken är nu en annan. Mörkare, spretigare, mer repetitiv men samtidigt melodiös och direkt.

Medan trummor, riff och stråkar säkrar de rytmiska grunderna är inramningen drömsk. På det stora hela är det också fråga om förhållandevis stillsam pop och referenser som DIIV, Beach House, Slowdive och The XXlurar i bakgrunden.

Samtidigt, och detta till trots, klarar Girlpool av att faktiskt sticka ut i mängden. Ljudbilderna må vara sliriga men erbjuder alltid något mer distinkt att hålla fast vid och lyssningen drunknar heller aldrig i uppblötta synthmattor. Inte alltid ett självklart scenario,  men Tucker och Tividad har uppenbarligen vuxit in i ett passande format.

Det är genomgående en fin balansgång mellan mjukt och hårt, mellan frontpersonernas röstlägen och mellan svävande, ömsom skorrande tilltal. De små svängarna som formas i allt detta ger ett varierat sound som hör till något av det mest tidsenliga och medvetna just nu, utan att för den sakens skull falla ned i ängslighet.

En hel del guldkant, med andra ord. Men även vissa fallgropar.

Framförallt vad gäller repertoarens längd. Med tanke på det förhållandevis jämntjocka uttrycket känns fjorton spår väl tilltaget. Bättre då att satsa  helhjärtat på låtlistans stjärnor och lämna mer anonyma inslag som Chemical freeze, Minute in your mind och Roses, därhän.

Bästa spår: Stale device, Hire och Pretty.