Kultur

Stillsam hemtrevnad över danskt guldåldersmåleri – men Hammershøi lyser mest

Konstrecension Artikeln publicerades
Vilhelm Hammershøi: ”Interiör”, 1901. Ordrupgaard.
Foto: Anders Sune Berg
Vilhelm Hammershøi: ”Interiör”, 1901. Ordrupgaard.

I utställningen ”Från guldålder till Hammershøi” presenterar Göteborgs konstmuseum en tillbakablick över dansk konst från början av 1800-talet fram till tiden runt sekelskiftet 1900. Ett sjuttiotal målningar visas, dels ur de egna samlingarna, dels inlånade från konstmuseet Ordrupgaard i Köpenhamn.

Utställning

Från guldålder till Hammershøi. Dansk konst från Ordrupgaard och Göteborgs Konstmuseum

Plats: Göteborgs Konstmuseum

Pågår till: 22 mars 2020

Under den epok som betecknas som den danska konstens guldålder, det vill säga tidigt 1800-tal, blommade salongsmåleriet i idylliska landskap och porträtt som inte längre föreställde kungligheter och adel utan en mer borgerlig befolkning. För det var borgarklassen som nu började köpa konst, vilket förde med sig att målningarna också krympte i storlek – de skulle inte hänga i slottssalar utan i betydligt anspråkslösare omgivningar.

Det här med storleken är det mest påtagliga när man kommer in i den första avdelningen av utställningen. På väggarna hänger rader av målningar i breda guldramar, de flesta ganska små, med rofyllda motiv från stads- eller landsbygd och gjorda av olika konstnärer – samtliga manliga, några kvinnliga finns tydligen inte i samlingarna från den här tiden.

En lugn och stillsam hemtrevnad sprider sig, särskilt som det är fullt tillåtet att slå sig ner i den bekväma, tidsenligt daterade soffan med ett antal gedigna danska konstböcker framför sig.

Men riktigt engagerande blir det först ett par trappor ner. För om guldåldern skimrar, så lyser Vilhelm Hammershøi som en fyrbåk. Han är ju ett av de allra största namnen i den danska konsthistorien, och det är lätt att förstå varför. Kanske inte till en början - de där nästan spartanskt glesmöblerade rummen, den gråtonade färgskalan och ryggtavlorna på de ständigt bortvända kvinnogestalterna, allt andas en tomhet intill tråkighetens gräns.

Men allteftersom blicken vandrar in i bilden händer det något: jag fångas obönhörligt av stämningsläget i dessa stilla interiörer som har ett lätt drag av mystik över sig, det helt realistiska återgivandet till trots.

I samband med dansk konst från slutet av 1800-talet och förra sekelskiftet är det svårt att låta bli att tänka på Skagenkonstnärerna och deras ljusdränkta, livsbejakande måleri, så annorlunda mot det som visas här. Ändå verkade de under samma period, och Hammershøi var till och med elev till Peder Severin Krøyer, som skrev så här om honom till en vän: ”Jag har en student som målar ganska underligt. Jag förstår honom inte, tror att han kommer att bli framstående, ska försöka att inte påverka honom.”

Uppenbarligen lyckades han: Hammershøi förblev opåverkad av Krøyer och Skagenromantiken och fortsatte i sin närmast asketiskt återhållsamma stil, som visar mycket mer släktskap med en annan samtida nordisk målare. Vissa av interiörscenerna här ger mig omedelbart associationer till den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck: den avskalade enkelheten och koncentrationen på de små detaljerna skapar en magi som består genom tiderna.

Men framför allt är det den holländske 1600-talsmålaren Jan Vermeer som Hammershøi förknippas med, och som han otvivelaktigt måste ha haft som förebild – Vermeers välkända verk ”Kvinna i blått läser ett brev” klingar som ett eko genom de många målningarna av läsande, sömmande eller bara stillsamt mediterande kvinnor i lugna, tysta rum. Harmoniskt och fridfullt, men för en nutida betraktare också med en ton av ödslighet och instängdhet, även om Hammershøi nog inte såg det så för över hundra år sedan.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.