Kultur

Snowdens bladvändare lämnar en olust efter sig

Kultur ,
Edward Snowden har skrivit en spännande, fängslande och mycket välskriven historia, men som självbiografi betraktat finns en hel del brister.
Foto: Svein Ove Ekornesvåg
Edward Snowden har skrivit en spännande, fängslande och mycket välskriven historia, men som självbiografi betraktat finns en hel del brister.

Det är som en välskriven spionroman fast i verkligheten, menar Mikael R Karlsson som läst Edward Snowdens självbiografi.

I allmänhetens tjänst

Genre: Självbiografi

Författare: Edward Snowden

Översättning: Stefan Lindgren

Förlag: Leopard

Han ligger bakom en av de största scoopen genom tiderna, har varit amerikansk säkerhetstjänst mest eftersökta läcka och är i samma person betraktad som en hjälte, förrädare, säkerhetsrisk och har dessutom gett nyordet visselblåsare ett ansikte. Hur omdömena om honom ser ut avgörs av vem som avger dem. Oavsett vilket. Tillhör man inte kategorin i-kriget-mot-terrorismen-är-alla-medel-tillåtna-patrioter finns det fog för att känna tacksamhet för att det finns människor som offrar sig för den gnutta frihet och integritet som fortfarande finns på internet. En av dessa människor heter Edward Snowden. Nu har han skrivit sin version om hur och varför han avslöjade hur USA började massövervaka världens befolkning på ett sätt som saknar motstycke i historien.

”I allmänhetens tjänst” är en spännande, fängslande och faktiskt mycket välskriven historia. Det är lite som att läsa en spionroman, fast taget direkt ur verkligheten, kommer jag på mig att tänka flera gånger under läsningen. Minus den första tredjedelens självbiografiska uppväxtskildring förstås. I denna del får vi möta en mycket ung nörd med anpassningssvårigheter som fastnade redan i de tidiga generationerna av persondatorer. Barndomsskildringen i boken känns lite halvdistanserad. Den är tillräckligt nära för att förstå mekanismerna bakom Edward Snowdens närmast sjukliga datornörderi, men hamnar för långt ifrån för att förstå de psykologiska och relationella mönster som faktiskt tillät honom att utveckla detta nörderi i en till synes funktionell familj.

Nåväl. Det är inte i första hand den första tredjedelen som är den mest intressanta. Den är mer en transportsträcka som via barndomen berättar hur Snowden i samband med 11/9 får ett anfall av patriotism och hamnar i säkerhetstjänsten. Det är efter det boken blir en bladvändare.

Berättelsen om hur en hackare, inställd på att göra sin plikt, upptäcker att och hur den amerikanska förvaltningen skapat ett system för att massövervaka såväl den egna befolkningen som resten av världen är fascinerande. Lika fascinerande är insynen i hur den amerikanska säkerhetstjänsten reagerar på 11/9, hur man kastar alla rättighetsprinciper överbord och dessutom lämnar över en stor del av jobbet till privata aktörer. Det som gör Snowdens bok riktigt läsvärd är dock de delar som också är mest spännande; de där han berättar om hur han går tillväga när han väl bestämt sig för att offra sin egen tillvaro på rättfärdighetens altare.

Som självbiografi betraktat finns det en hel del brister i Snowdens framställning. Riktigt in på livet på honom kommer vi inte. Ändå. När jag väl har fastnat släpper jag inte boken förrän den är klar. Efteråt lämnar den olust efter sig. En olust som kan härledas till den nyvunna insikten om hur djupt den amerikanska massövervakningen faktiskt gick… eller kanske går?

Det känns faktiskt lite kymigt nu när jag står i begrepp att koppla upp mig för att skicka in recensionen till redaktionen. Almanackan säger 2019. Känslan 1984.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.