Skivrecension: ”Sway” är Tove Styrkes väg ut i världen
Tove Styrke
Pop
Album: Sway
Bolag: Sony
Tove Styrke är en artist som envist och stadigt har byggt upp sin musikkarriär. Sedan hon slog igenom på Idol 2009 har den Umeå-födda 26-åringen endast släppt tre album. Men hon har ändå lyckats stanna kvar i periferin, aldrig glömts bort. Med ”Sway” gör hon betydligt mer än bara stannar kvar. Skivan är som den slutgiltiga belöningen och beviset på att hon hör hemma på den svenska popstjärnehimlen. Det är också en tjusig uppvisning i hur popmusik låter år 2018.
Albumet är ett soundtrack till att bli kär, den första nervösa kontakten, sårbarheten, lyckan och att inte veta vad en egentligen vill. Styrke klättrar skickligt över, under och igenom känslorna. Hon låter musiken tala för sig och tystnaden för sig. För all onödig utfyllnad har plockats bort, både i låtarna och på själva albumet. Det har kokats ner till sju radiovänliga poplåtar samt en cover på nyzeeländska Lordes låt Liability, som Styrke gör en personlig och innerlig tolkning av. Hon använder enkelheten i att bara sjunga mjukt rakt upp och ner om hur saker känns. I kontrast till de tunga effekterna som då och då får fritt spelrum, är resultatet spännande, kittlande och ordentligt uppfriskande. Say my name och On the low består nästintill bara av ett vibrerande beat och sångerskans röst. Mindre är verkligen mer och varje spår på plattan har hitpotential.
”Ständigt har hon smarta dialoger med sig själv, som hon viskar för sig själv och låter känslorna explodera i smyg.”
Styrkan ligger i att det har lagts mycket tid och kärlek på detaljerna, vad som utelämnats och inte, utan att det känns överproducerat. Bara skickligt avvägt.
Texterna och sången är också de kontraster. Som i den blygt trevande On the low jämfört med självförtroendeboosten i Mistakes och On a level. Ständigt har hon smarta dialoger med sig själv, som hon viskar för sig själv och låter känslorna explodera i smyg. Det finns så mycket att utforska i hennes musik, nya detaljer kommer upp till ytan för varje lyssning och det blir inte tråkigt. Det är ren underhållning.
Det finns få saker att klaga över, albumet är ett välbalanserat popalbum som rymmer försiktiga ballader och dansgolvdängor. Möjligen skulle jag önska en till av det senare och kanske något mer chockerande. Men det är solklart att ”Sway” är Tove Styrkes väg in till att bli en global popstjärna.
