Skivrecension: Sarah Klangs debut väcker häpnad
Sarah Klang
Folkpop
Album: Love in the Milky Way
Bolag: Pangur Records/Bengans
Sarah Klang är tveklöst en av landets mest självklara artister just nu. Innan hon ens släppt en EP eller fullängdare så har hon hunnit med att stå i centrum för svenskarnas högt ställda förväntningar under drygt ett halvårs tid. Med bara ett fåtal singlar tillgängliga så har hon med andra ord klarat av att ta sig till nivåer som få artister någonsin får uppleva.
Nu står både en folklig och initierad publik ivrigt och väntar på fredagens release av albumet ”Love in the Milky Way”. Och de kommer inte att bli besvikna. Den tio spår långa repertoaren har faktiskt precis allt det där som singlarna och hennes framträdanden skvallrat om. Med en unik röst sjunger Sarah Klang sin melankoli och i en handvändning omvandlas det sorgliga till något kraftfullt och vackert.
”Resultatet är faktiskt ganska så häpnadsväckande, framförallt då med tanke på att det är fråga om en debut.”
Inga klyschor, inget onödigt smäktande. Men heller inga krångliga arrangemang eller teknikaliteter. Produktionen fokuserar istället på känslomässig tillgänglighet, ärliga texter som ges utrymme i rymliga ljudlandskap och följande, böljande melodier. Lägg därtill ett väl utarbetat låtmaterial, med varierade signaturer och uttryck. Resultatet är faktiskt ganska så häpnadsväckande, framförallt då med tanke på att det är fråga om en debut.
Jag uppskattar valet av genre, och att musiken landar någonstans mellan singer/songwriter, country och pop. Tack vare detta drunknar musiken inte i överdrivna uttryck, och begränsas heller inte av bestämda ramverk.
Och så kommer jag att tänka på att, även om det inledande titelspåret direkt för tankarna till Cat Power, så handlar denna debut faktiskt i stort sett uteslutande om Sarah Klang själv. Jag frestas inte att dra paralleller eller söka referenser för att sätta ord på lyssningen. Det är som att själv kärnan redan finns här.
Det hörs, som många vet, i den bejublade singeln Left me on fire, men även i de senare Strangers, When we walk, Blue bird och den avslutande Demons. Alla exempel på spår där Sarah Klang tillåter sig att dela svärtan och sorgen men också styrka och värdighet.
