Skivrecension: Ry Cooders ballader är magiska

I vanlig ordning gräver han i bluesens marker, både historiskt och i sin egen själ. Första hälften är rockigare och lite för Cooder-generisk. Det är när gitarristen låter det lugna ta över som han verkligen skiner. Om man som jag föredrar filmmusik-Cooder framför det stompigare 70-talet är det albumets andra del som fokus ska ligga på. Här finns de magiska stunderna.

Den atmosfäriska versionen av Nobody’s fault but mine får upphovsmannen Blind Willie Johnson att le i himlen. Covern av Stanley Brothers Harbor of love kan vara det bästa som amerikanen gjort på väldigt länge. Woody Guthrie-hyllningen Jesus & Woody är också en höjdpunkt med Cooders vackert klingande slidegitarr som enda sällskap.