Skivrecension: Alla borde lyssna på Tove Lo
Tove Lo
Album: Blue lips (lady wood phase II)
Bolag: Universal
Pop
Det går inte att prata om musikhistorien utan att nämna sex. Det har funnits med sedan urminnes tider, om än i förtäckta ordalag. Ta bara och lyssna på Eartha Kitts klassiker I want to be evil eller Fever med Little Willie John. Trots det har ämnet fortsatt att vara tabu, speciellt i det kristna USA. Men tack och lov har det funnits artister som har utmanat rådande normer, skrikit hål i betongen och skjutit fram gränserna för vad som anses okej när det gäller stil och uttryck.
På 1950-talet chockades man av att Elvis Presley svängde på höfterna i tv, 20 år senare slog publiken bakut när Betty Davis sjöng om att hon var en ”nasty gal” och i slutet av 1980-talet fick Madonna ta emot skit för att hon vågade blanda sex och religion i videon till Like a prayer. I dag är det nästan svårt att förstå att allt detta faktiskt har setts som upprörande. Men allt som en gång har ansetts farligt och barnförbjudet blir till slut normalt och accepterat.
Skillnaden är dock att man alltid ser med mer förlåtande ögon på män än kvinnor. Det vet Tove Lo som sedan debuten 2014 har sjungit om ämnen som sex, droger, tillfälliga förbindelser, feminism och ett liv utan kompromisser. I USA har hon återkommande fått besvara frågor om sina sexreferenser och i Sverige om sina drogreferenser. Men de personerna har uppenbarligen missat det viktigaste, nämligen vilken fantastisk låtskrivare och artist Tove Lo är. Med låtar som Timebomb, Habits (Stay high) och Cool girl har hon nämligen befäst sin position som en av nutidens viktigaste och mest intressanta artister.
Hennes nya album ”Blue lips (lady wood phase II)” – vars titel är en anspelning på kvinnlig erektion och uttrycket blue balls som syftar på en kåt kille som blir nobbad – är den andra halvan av förra årets album ”Lady wood”. Här fortsätter hon att leverera dansant popmusik som är så mycket mer än bara popmusik, kanske bäst uttryckt i Disco tits och Stranger.
På ”Blue lips” finns inga filter eller omskrivningar. Tove Lo sjunger rakt ut vad hon känner om sex, att vara hög på livet och att följa sin inre röst och det är det som är hennes storhet. Hennes kompromisslösa och distinkta texter om att inte underordna sig samhällets ramar blir både en vägvisare och ett stort långfinger i ansiktet på dem som inte håller med.
Tove Lo levererar sin bästa skiva i karriären och ändå känns det som att det finns mer att kräma ur. Jag ser redan fram emot att se vad nästa steg blir.
