Skicklig debut som bådar gott för framtiden
Hanna Rajs Lundström debuterar med en säregen diktsamling om ett synnerligen angeläget ämne. Hennes dikter rör sig kring en judisk identitet alltmer utsatt för yttre hot. Men diktjaget slåss även med sitt inre, om en önskan av att inte befinna sig i utanförskap, samtidigt som det finns en styrka i den egna tillhörigheten.
”varför e de annorlunda
ja vill att de som e annorlunda
ska vara de som inte e annorlunda”
Ett sätt att fly är in i missbruk, något diktjaget gör. Men hamnar i ett annat utanförskap.
Dikterna är skrivna med en talspråklighet som ger ett direkt tonfall som är svårt att värja sig emot. Symboler och dess olika betydelser– framför allt ”blod” – används genomgående och ger dikterna både stadga och djup. De många epiforerna ger tyngd åt budskapet. Jag tycker det är skickligt gjort och bådar gott för framtiden.
Men framför allt tecknar dikterna en ögonblicksbild av ett skeende som på inga sätt får ignoreras. Och där historien finns med som en fasansfull spegelbild.
”de spelar ingen roll hur långa armarna e
när dom målar hakkors nu på vasa real å på mosken
å kastar brandbomber i synagogan hur sjukt e de
å ja gör aliya å sjunger starkt så de ekar
å när vi kommer ut ur gogan står vakterna å pekar
upp mot nybrogatan där nmr demonstrerar
å ja sänker mina armar
kippan i handen å handen darrar
handen på hjärtat å hjärtat darrar
å ja sänker mina armar”
Hanna Rajs Lundström har gått på Biskops Arnö och Konstfack och arbetar i kök och som snickare.
