Sällskapet utan Thåström saknar tyngd

De övriga medlemmarna Ossler och Niklas “Hell” Hellberg har istället anlitat mörkerpop-sångerskan Andrea Schroeder. Hon låter som en mix mellan Marlene Dietrich, Patti Smith och Nico. Hennes sångstil är bottenmörk och högtravande på samma gång, som en hipp chansonrelik från den tyska dekadensens 30-tal. Sällskapets ödesmättade synthindustri bygger oftare på ljudlandskap än traditionella låtstrukturer. Gruppens förra album “Nowy Port” är ett av de starkaste svenska albumen de senaste fem åren. Uppföljaren är tyvärr lite för strömlinjeformad, som en autobahn där händelseförloppet är för enahanda. Osslers gitarrer skär som rostiga knivar och produktionen är maskinell och minimalistisk, men “Disparition” skulle behöva Thåströms aura.