Reportage som svider: kvinnorna mördades i sina egna sängar
I händelse av min död
Reportagebok
Författare: Kerstin Weigl och Kristina Edblom
Förlag: Natur & Kultur
Kvinnorna som mördades av sina män var i många fall rädda innan de dog. Många av dem hade lämnat eller var på väg att lämna förhållandet. 44 av dem mördades i sin egen säng, platsen som borde vara det tryggaste stället i världen var faktiskt den vanligaste mordplatsen.
Nej, den här reportageboken borde aldrig ha skrivits, för morden på kvinnorna borde aldrig ha fått hända.
Aftonbladetjournalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edblom har gjort en journalistisk bragd när de plockat fram uppgifter om alla mord där man vet att en kvinna dödats av en make eller pojkvän. Det är sakligt, skrämmande, trovärdigt och osentimentalt berättat. Om Anna F, Kim H, Amine D och många fler.
Det finns så många mordvapen, flera av dem i ett vanligt hem: brödkniv, yxa, stekpanna, telefonsladd, rep, koppel, svärd, sten, kofot, hantel. Fem kvinnor brändes till döds, tre dränktes, 48 sköts.
Statistiken, den färskaste uppgiften jag hittar på aftonbladet.se, är nu uppe i 299 svenska kvinnomord sedan 2000.
Två saker svider lite extra vid läsningen: För det första att vi i medierna ofta bara skriver korta notiser om morden. Nästan som om de vore privatsaker och mycket mindre viktiga än till exempel gängvåld eller den så kallade kulturprofilens våldtäktsdomar.
För det andra meningar som den här: ”Flera grannar hade hört en kvinnas skrik den eftermiddagen. Ingen slog larm.” Jag tror dessvärre att många av oss kan bli den grannen, till exempel om man ringt polisen väldigt, väldigt, många gånger förut och inget ändå hänt.
Kvinnornas vänner och familj ställer ibland ultimatum: ”Om du inte lämnar honom först kan inte vi ha kontakt”. Det är på ett sätt förståeligt – men kanske kan det också leda till att kvinnorna blir ännu mer utsatta. Vem ska bli kvinna nummer 300?
