fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Reflektioner 2008-07-28 | Uppdaterad 2008-07-28
Norbergfestivalen, norra Europas största festival för alternativ och experimentell elektronisk musik ligger djupt in i de Västmanländska skogarna.
En helg varje sommar samlas här runt en övergiven gruva fantaster av Noise, IDM, Techno, Dubstep och andra musikstilar så obskyra att de inte ens har något namn. Mycket har förändrats sen förra året.
Den 65 meter höga Mimerlaven tornar upp sig över den lilla gruvstaden Norberg. Den enorma, övergivna masugnen är i sig nästan lika fascinerande som musiken som spelas där inne. Den ser ut som direkt hämtad ur en science fiction-film. Den, och den högst annorlunda elektroniska musiken rullar över området skapar en drömsk kontrast till naturen och Bergslagens sommarnätter.
Av alla svenska musikfestivaler är det till Norbergfestivalen jag återkommer år efter år. Besökarantalet är långt ifrån stort, trots festivalens framträdande position inom musikformen. Visserligen finns det nog en hel del latenta fans till musiken som spelas, den som står och vinglar på gränsen mellan fin- och fulkultur.
Men gruppen som är så till den milda grad intresserad av den att den gör sig besväret att resa långt ut i obygden för att lyssna på söndriga, sprakande ljud i en gammal industribyggnad blir aldrig större än 1000 personer. Och det är just det som ger festivalen dess charm och skiljer den från någon annan jag varit på. Visst är folk orimligt fulla i dagarna tre, duschar för lite, sover för lite och förgås av värme i campingdoftande tält – men de är det i ett absolut samförstånd.
Jag har aldrig sett ett enda bråk, inget större än en tom pantburk har mig veterligen blivit stulen från någon annan, du kan lämna en laptop i ditt tält utan att oroa dig.
Man skulle kunna hävda att det beror på att nästan alla som är där är snälla nördar för vilka våld och vandalism är lika främmande som att inte ha internet, men jag vill tro att det är ett gemensamt och engagerat intresse som håller dem samman.
Det är många som inte ens ser de utmärkta bokningar som varje år görs. De ägnar sig själva åt musiken och sitter istället kvar på campingen, laddade till tänderna med synthar och avancerade hembyggda ljudsystem. Festivalen är lika mycket en mötesplats för musikutövarna som en plats att konsumera musik.
I år var mycket nytt. Festivalledningen har omvandlats från att vara avgörande dansk till avgörande svensk. Om det är nationella skillnader eller resultatet av ett nytt ledarskap är svårt att säga, men känslan av mer ordning och reda var påtaglig. En väluppdaterad hemsida, återvinning på festivalområdet, en tågbuss inhyrd för transport mot Stockholm.
Ett skifte i musikfokus har också ägt rum. Den extremt ickepublikfriande noise-scenen, som är vad det låter: kontrollerat oljud, fick i år träda tillbaka för klubbscenens senaste fluga: dubstep. Det kom också mer folk. Könsfördelningen mellan besökarna, som innan var 90 procent – 10 procent till männens fördel, var snudd på utjämnad. So far so good.
Samtidigt uteblev dock inspelningsteamen från Sveriges Radio P2, som tidigare varit flitiga gäster. Man får förstå arrangörerna som vill göra festivalen större. Men det får inte bli genom att förvandla stället till en festival bland andra.
Det är den flytande gränsen mellan artister och besökare, mellan finkultur och fulkultur som gör Norbergfestivalen värd att besöka.
Björn Werner
Vill du tipsa oss om något vi borde skriva om eller har du några frågor?
Webben bt.se
bt.se@bt.se
Telefon: 033-70 00 791
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
