Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2009-09-17 | Uppdaterad 2009-09-17
Det är en tragisk händelse som får Tommy Deogan att skriva boken Blodsbröder.
Den 2 augusti 2002, kl. 06.37, dödförklaras hans bror Tony. Han har dödats i ett mycket uppmärksammat huliganbråk mellan IFK-anhängare och AIK-are.
Boken är problematisk, men mycket läsvärd. Själv sträckläser jag den och fascineras. Det är en mycket nära skildring av två livsöden i Stockholmsförorten Hallonbergen. Visst. Kanske är det så att knarket, våldet, kriminaliteten skyler över en del stilistiska brister, men här finns åtminstone äkta vilja att berätta: inte bara om den döda brodern, utan också om den egna resan till och från helvetet.
Blodsbröder har kapacitet att bli en bästsäljare bland ungdomar. Möjligen finns det ett problem med det. Det här är förvisso en uttalad antivåldsbok, men den påminner en hel del om de där präktiga filmerna i min egen ungdom – filmer som pläderade icke-våld, men som var fulla med våld och inspirerade ungdomar till saker de inte ens hade tänkt på tidigare.
I Tommy Deogans värld är de största hjältarna är de som slutat slå, men av deras offer syns lite eller inget. Han hyser enligt min mening en för stor respekt för de som befolkar den värld han lämnat. Till och med huliganerna kommer undan med hedern i behåll, vilket ger en något dålig eftersmak.
Möjligen går det att bortse från detta. För det här är ändå en bok som sätter fingret på mycket annat: från förortsalienationen, till integrationspolitikens själva kärna om man så vill. Den är väl värd att både läsa och diskutera. I den meningen är det bra jobbat Deogan. Och du. Beklagar sorgen.
Mikael R Karlsson
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74