måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Recensioner 2010-08-31 | Uppdaterad 2010-09-04
Varje rättsinnig svensk kan recitera första budet på sitt lands utrikespolitiska lagtavla: alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig.
Britt-Marie Mattson skriver om svensk utrikespolitik.
Bok: NEUTRALITETENS TID
Författare: Britt-Marie Mattsson
Förlag: Forum
Själva ordalydelsen förknippas med den legendariske utrikesministern Östen Undén. Men den som gav den lyster och färg var tvivelsutan Olof Palme. Sverige blev honom trångt. Denna avkrok uppe i norr blev i gengäld ett begrepp för afrikaner och latinamerikaner, när Olof Palme talade till dem och satte ord på deras känslor, på deras besvikelser över att orättvisor och elände inte försvann automatiskt med kolonialismen, på deras förhoppningar och förväntningar på en ny ekonomisk världsordning.
Olof Palme satte också sin prägel på begreppet ”neutralitet”. Han hade nog sina ambitioner som brobyggare mellan Washington och Moskva; i varje fall är det föreställningen om en så nära balans som möjligt mellan öst och väst och en framtid i gemensam säkerhet, som präglar Palmes engagemang och retorik. Om han för tillfället var förpassad till rollen som oppositionsledare hade han den nya socialistinternationalen och andra arenor att agera på.
Det är alltså i sin ordning att Olof Palme spelar en dominerande roll i Britt-Marie Mattssons ”Neutralitetens tid – svensk utrikespolitik från världssamvete till medgörlig lagspelare” . När Palme så hastigt lämnar scenen uppstår en tystnad som först kan kännas overklig. Och tanken löper i väg: om mordet inte inträffat, om Palme varit kvar några år till i politiken, i det som hände 1989 och 1990...
Det är faktiskt svårt att föreställa sig Olof Palmes roll i den situationen annat än som en vilsesprungen orienterares. Att den ena sidan, därtill USA, plötsligt skulle stå ensam kvar på scenen medan Sovjetunionen försvann in i historien, den möjligheten tycks inte ha existerat i Palmes föreställningsvärld. Fast det är ju möjligt att han hastigt skulle ha anpassat sig, funnit sin plats vid vännen Willy Brandts sida och proklamerat den tyska återföreningen som sin gamla, egentliga dröm.
Nu sökte och fann Sverige sin plats i det nya Europa, där Palmes trätobroder Carl Bildt - också centralt placerad i Mattssons bok - kom in i sitt rätta element. Vår gamla besvärjelse ”alliansfrihet i fred” hade uppfattats som ett hinder för svenskt medlemskap i den europeiska gemenskapen.
Nu befann vi oss i en ny verklighet. Omständigheterna kring det svenska fotbytet har blivit en stridsfråga bland politiker och historiker; Mattsson använder glatt den indignationsframkallande beskrivningen av Sveriges nya hållning till EU som en ”fotnot” bland andra åtgärder i ett krispaket.
Neutralitetens tid går långt utanför den svenska neutralitetens och den europeiska omgivningens ramar. Göteborgs-Postens engagerade och initierade utrikeschef har sett många av världens krishärdar och mött kändisar av olika slag. Av dessa erfarenheter delar hon generöst med sig, både som berättare med nerv och analytisk betraktare.
Många trådar lämnas kvar åt läsaren att reflektera över. Inte minst gäller detta 1980-talets breda proteströrelse mot Natos medeldistansrobotar – stödd av en Olof Palme! Denna opinion kunde ha ställt till ett elände om inte den tyske förbundskanslern Helmut Schmidt stått på sig. Nu slutade det, också tack vare Gorbatjov, med både östlig och västlig skrotning av denna vapenarsenal. Detta är också noterat, fast mer i förbigående, i en bok som jag läst utan att några döda punkter stäckt intresset.
Bengt Ingvar Ekman
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
