Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Recensioner 2011-04-29 | Uppdaterad 2011-05-03
Teater: Kontrabasen
Scen: Göteborgs Stadsteater, Nya Studion
Manus: Patrick Süskind
Översättning: Hans Axel Holm
Regi: Birgitta Ulfsson och Henric Holmberg
Med: Henric Holmberg
Stadsteatern sätter upp en favorit i repris, Kontrabasen med Henric Holmberg i huvudrollen.
Det är nästan trettio år sedan Henric Holmberg för första gången spelade den ensamme musikern i Patrick Süskinds monolog Kontrabasen. Då var både Henric Holmberg och hans karaktär i 30-årsåldern. Sedan dess har de åldrats tillsammans och den kontrabasist som nu gestaltas på Nya Studion på Göteborgs stadsteater är en man vars liv runnit honom ur händerna.
Kontrabasisten är en anonym musiker i de bakersta leden av den stora Nationalorkestern, en man som tillbringar sina dagar i en ljudisolerad lägenhet. Hans enda vänner är kontrabasen och flaskan. Det är ett slags urscen som spelats om och om igen på teatrarna. Men Henric Holmberg spelar på manlighetens alla strängar, lyckas levandegöra rollen och får med sig publiken i igenkännande skratt.
Varje människa har ett helt universum inom sig, säger han och tillägger i ett lägre tonläget, att det svåra är att få ut det. I sin egen ensamhet har han byggt upp ett universum bestående av döda kompositörer. Och kontrabasen förstås. Han identifierar sig intill förväxling med den.
Å ena sidan hyllar han instrumentet för dess bastoner som är grunden varpå hela orkestern vilar för att en stund senare bespotta dess oförmåga att spela vackra solopartier. Det är i de här växlingarna mellan manliga brösttoner och de underliggande känslorna av tillkortakommande och ensamhet som Henric Holmberg firar sina triumfer. Monologerna stegras långsamt ända till randen av ättestupan där energin plötsligt tynar och den ensamme mannen stirrar ner i avgrunden.
Där nere hittar han den sexuella frustrationen som tar sig uttryck i en hopplös förälskelse. Föremålet för hans fantasier, en ung sopran på operan, har aldrig lagt märke till hans existens och som en sista desperat handling önskar han att han vågade skrika ut sin kärlek i tystnaden precis innan orkestern ska till att spela inför ett fullsatt operahus. För en kort stund skulle han då bli en människa av kött och blod som satte avtryck i världen.
Carl-Magnus Höglund
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
