Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Recensioner 2009-05-11 | Uppdaterad 2009-05-13
Richard Brautigans Gräsmattans hämnd kom ut i USA 1971 och presenteras först nu, trettioåtta år senare, i svensk utgåva.
På sjuttiotalet kom ett par översättningar av ett par andra titlar, bland annat hans genombrottsroman Öringsfiske i Amerika, men sedan dess har det varit stiltje. Den föreliggande boken är en i raden av de oförlikneliga verk Brautigan publicerade under 1960- och 70-talet och som inte riktigt ville låna sig till vare sig beatlitteraturen eller hippierörelsen, även om han själv rörde sig dessa kretsar.
För även om Brautigan hade tidstypiskt långt hår och runda glasögon var han med sin stetsonhatt, slokmustascher, väst och boots mer som hämtad ur vilda västern än ur sin samtid. Det är på något vis samma sak med hans noveller. De passar inte helt och fullt in i det Kalifornien i vilka de oftast rör sig. Det är en sorts snapshotnoveller ur udda vinklar. Den kortaste av dem ser ut så här:
Scarlattibråket
Det är mycket svårt att leva i en etta i San José med en man som försöker lära sig spela fiol. Det var vad hon sa till polisen när hon räckte dem den tömda revolvern.
Denna lilla text säger mycket om Brautigans blandning av humor och allvar samt hans språkliga effektivitet (inte för inte har han liknats vid Hemingway).
På samma vis är även övriga noveller i samlingen ofta humoristiska med markanta inslag av absurditet men också med undertoner av bråddjupt allvar. Som exempel kan tas när han i en liten text om att supa och knulla plötsligt flikar in en fristående rad av beckettsk tyngd: Kanske minns orden mig. Och detta, nota bene, utan att det känns sökt.
Jonas Ellerström har både översatt och skrivit ett initierat efterord. Översättningen känns i allmänhet mjuk och följsam och bara undantagsvis slirar han till en aning och petar dit ett eller annat ord mer än vad originalet faktiskt anger.
Samtidigt är Brautigans sinnrika bruk av bilder inte helt lätt att återge. Det finns en subtil kvalitet i ett uttryck som the wood was the color of years som inte riktigt följer med i veden hade färg av många år.
Brautigans geni låg i hans förmåga att ge gamla teman som alienation, spruckna drömmar och kärlekstörst helt nya presentationer - ofta i en sorts sorgsen burlesk.
Centralt är mötet mellan barn och vuxen inom en och samma person, vilket skapar den på en gång naiva och sofistikerade berättarstilen. Till synes lättsamma och bagatellartade är historierna desto mer drabbande när undertonerna av melankoli eller förvirring bryter igenom. Man har så att säga garden nere och åker på smäll efter smäll. Fast det är sköna smällar. Det finns en underbar språkglädje i Brautigans tidiga texter och jag kan inte tänka mig en bättre bok än den här att ge bort som inspirationskälla åt en ung författare in spe.
Sammanfattningsvis har förlaget Bakhåll med denna publicering begått ännu en kulturgärning.
Kristian Fredén
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
