tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Recensioner 2009-11-14 | Uppdaterad 2009-11-14
Jag ska skriva ner det här nu, säger jag. Allt vi har sagt.
Va, säger Alice.
En liten dialog och allting.
Hon böjer sig nyfiket fram. Läser: hon böjer sig nyfiket fram.
Och så skriver du det också, säger hon och fnyser.
Bok: UNDERSÖKNINGEN eller when I woke up this morning I felt so gay
Författare: Kristina Hultman
Förlag: Modernista
Citatet beskriver hur romanjaget Clara umgås med sin dotter, och samtidigt antecknar det de säger som stoff till sin undersökning, som är romanen. För att krångla till det ytterligare finns den obligatoriska lilla brasklappen om att Kristina Hultmans debutroman inte är självbiografisk- bara självbiografiskt inspirerad.
Berättarjaget arbetar med samma saker som Hultman, delar många yttre erfarenheter. Hon skildrar processen som undersökningen avser med en precision som gör det omöjligt att tro något annat än att de delar vissa inre erfarenheter också. Jag är så trött på de där etiketterna, bygger på en sann historia eller inte, berätta bara! Men okej, jag förstår att de måste finnas där. Jag gör, för min egen textupplevelses skull, allt för att ignorera dem.
Skeletthandlingen då. Kristina Hult… förlåt, romanfiguren Clara Örtegren, är född feminist och talar feministiska men lever i en traditionell kärnfamilj. Med man, två barn och renoveringsoket från en egnahemsvilla i en förort söder om Stockholm. Så Family Living det blir, kan man säga. Lagom till jul vill hennes make pang bom skiljas. Så sker, och en tid därefter vaknar Clara upp av att hon ramlar ut ur garderoben, kan man säga.
Undersökningen, som alltså är både Claras undersökning och Kristina Hultmans debutroman, är en ingående berättelse om en komma-ut-i-vuxen-ålder-process. Den är allomfattande, nästan pedantisk och sensationellt bra. Den bevisar att ryktet om komma-ut-historiers snarlikhet är betydligt överdrivet. Undersökningen innefattar hela Claras tillvaro, ett medvetandets ständiga flöde, med ständiga stickspår till barndomen och andra minnen. Tidsperspektivet hoppar som en flipperkula. Dialoger, politiska och ideologiska utgjutelser, diskussioner, tre observationer från Forsgrenska badet och en sexscen här och där blandas friskt med resor, vardagsliv på Södermalm och noteringar om hur mycket te som dracks när Claras pappas begravning skulle planeras. På nästan 600 sidor, som en intuitiv tegelsten. Det är som att sitta med på någons psykodynamiska terapisession- dygnet runt i en vecka. Och älska det.
Någon jämförde Undersökningen med Martina Lowdens Allt och Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel. Jag skulle säga att den har mer med Lowden att göra, än med Boije af Gennäs. Jag kommer också att tänka på Phoebe Gloeckners serier, det där lakoniska och ocensurerande draget finns även hos Hultman. Till de orden vill jag även lägga oavbrutet fängslande, intressant, hudlös, osorterad och i det: modig. Imponerande är också de subtila skildringarna av den första frälsningskänslans allt solkigare stärkkrage, dialogens precision och The Matrix-känslan.
Lite mer umgänge, nu med flickvännen Fredag.
Skriver du ner det där så dödar jag dig, säger hon, och fortsätter, fast tröttare nu.
(…)
Själv knattrar jag bara på helt maniskt. Hinner inte med att säga att jag inte tror att hon behöver vara orolig, eller att jag inte håller med henne i synen på kön. Det är inte så enkelt.
Nej, enkelt är det inte, även om berättaren aldrig viker från läsarens sida. Det blir inget med att läsa sju sidor innan du somnar. I Undersökningen läser man in sig i ett pågående universum och stannar till där ett slag, med allt vad det innebär.
Rebecka Åhlund
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
