Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2011-04-27 | Uppdaterad 2011-04-29
Kim Thúys självbiografiska debutroman har blivit kritikerrosad och uppskattad av sina läsare såväl i Kanada (där den först gavs ut) som i Sverige och övriga länder som boken hunnit ges ut i.
Det är välförtjänt.
Bokens titel är så gott som omöjlig att översätta till svenska, och beslutet att behålla originaltiteln är ett av många kloka beslut som översättaren Marianne Tufvesson tar. Istället får läsaren en förklaring av titelns betydelse på försättsbladet: på franska betyder ru bäck eller flöde, på vietnamesiska betyder samma ord vaggvisa.
Denna dubbla betydelse är viktig för förståelsen av romanen, som handlar om författarens flykt från ett Vietnam i krigets efterdyningar till Kanada där hon startar ett nytt liv. Berättelsen består av minnesfragment som inte är sammankopplade genom kronologi, utan genom hur de associeras till varandra. Ett minne av en tragiskt motbjudande drunkningsdöd i en latrin med malfiskar får, via ett minne av en vacker lotusdamm, leda vidare till minnet av den första julgranen i det nya landet. En skildring av en skolutflykt där botanikern ber barnen lyssna till flugornas surrande leder till minnesbilden av flugorna som svärmade kring flyktinglägret.
Författaren drar sig inte för att beskriva de mest plågsamma och vidriga händelserna i sitt liv. Men genom att aldrig låta dem stå isolerade från beskrivningar av det vackra hon också fått uppleva, blir texten livsbejakande snarare än betungande. Med berättelsens struktur visar Kim Thúy hur livet är ett flöde av händelser där det ena aldrig kan existera utan det andra. I det finns en skönhet och en tröst - och det är just det trösterika som gör att författaren kallar sin roman en vaggvisa.
Romanen är fylld av en tacksamhet som är djupt rörande. Berättarjagets vilja att förstå människors handlanden, både deras illgärningar och deras välvilja, leder henne till oundvikligen till en punkt där hon inte kan döma någon. Till och med soldaterna som ockuperade hennes familjs hus skildras med kärlek utan ett uns av bitterhet.
Kim Thúy har sagt att hon vill att Ru ska ”vara som en smekning av en fjäder som berör dig mycket lätt, utan press”. Denna ambition sammanfattar väl läsupplevelsen jag får av boken. Scenerna är framskrivna med ett språk som är så enkelt och som så till synes oansträngt lyckas fånga tankar, detaljer och egenheter, att jag motståndslöst tar mig från sida till sida. Det är först efteråt som jag inser att Thúy har visat mig sådant jag aldrig sett förr, fått mig att se på livet på ett annat sätt än jag gjort förr.
Caroline Magnusson
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74