lördag 11 februari 2012
lördag 11 februari 2012
Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril är författarparet som ligger bakom författarpseudonymen Lars Kepler
Recensioner 2010-07-19 | Uppdaterad 2010-07-19
Få debutböcker har fått sådan uppmärksamhet som Lars Keplers Hypnotisören. Redan innan den var publicerad var spekulationerna igång om vem som dolde sig bakom pseudonymen.
Få brydde sig om boken och dess eventuella kvaliteter som litteratur. Konkurrenterna tyckte den var skräp och recensenterna var avvaktande ljumma. Men vi var några stycken som var mycket förtjusta. När det sedan avslöjades att det var två riktiga författare bakom Kepler, Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril, blev hyllningarna fler.
Så nu är det upp till bevis, nu är det dags för uppföljaren. Nu finns ingen pseudonym som hinder för bedömningen. Har de lyckats?
Svaret är enkelt. Och lite svårt.
Paganinikontraktet är rakt igenom lysande underhållningslitteratur.
För den som känner tomhet efter Stieg Larssons allt för korta karriär som thrillerförfattare kan här fylla på i rika mått. Där Hypnotisören var spretig och tveksam författarna verkade inte riktigt ha bestämt vilket spår de skulle följa är Paganinikontraktet rak och enkel i sin intrig och handling. Det är spänning och högsta fart från början till det möjligtvis överdramatiserade slutet. Kepler sparar minsann inte på effekterna. Det kanske man emellanåt borde ha gjort, för att ge läsaren en andningspaus och för att låta effekterna klinga ut.
Paganinikontraktet är bra underhållningslitteratur och det är gott så. Ändå känns det lite tomt, för det hade lätt kunnat vara mycket mer.
Jag kan inte låta bli att jämföra med Håkan Nesser, också han aktuell med en tegelsten, De ensamma, i spänningsgenren. Där Nesser ställer läsaren inför svåra moraliska dilemman ångar Kepler bara på utan att tänka efter. Nesser får oss ställa frågan: Hur hade jag gjort i det här läget? Kepler ger inget utrymme åt frågor. Nesser ger plats för eftertanke och resonerar med oss om hur det kunde gå så illa som det gjorde. Kepler skjuter först och frågar inte alls.
Ett Paganinikontrakt är ett kontrakt med djävulen och kontraktet i boken handlar, så mycket kan avslöjas, om vapensmuggling till en afrikansk oroshärd.
Här borde finnas plats för det allvar och den eftertänksamhet en riktigt bra thriller bör ha för att vara något mer än bara underhållande. Svensk vapenexport och svenska insatser i internationella oroshärdar är sannerligen ämnen som kan utvecklas, även i en thriller.
Också Keplers snälle hjälte, poliskommissarien Joona Linna, har här gått en lite oroväckande utveckling till mötes. Från att ha varit en mest trygg, leende och vänlig polis, har han nu utvecklats till att bli mer en superhjälte. Det gör honom tyvärr tråkigare.
Men jag vill inte klaga alltför mycket. Det skrivs så mycket undermålig litteratur i denna genre att när det nu finns dessa två författare som behandlar svenska språket på ett utmärkt sätt, och som kan berätta en historia så enkelt och så flödande, borde jag vara nöjd.
Men det kommer förhoppningsvis mer. Paganinikontraktet är ett fall framåt från Hypnotisören. Nästa bok blir kanske ännu lite bättre. Det finns alla förutsättningar för en sådan utveckling. Lars Kepler kan bli hur bra som helst.
Mats Palmquist
Det är lätt att skapa uppmärksamhet kring en bok om förlaget även äger ett antal tidningar som kan hjälpa till att hajpa mysteriet "Lars Kepler" och när den kon är utmjölkad även avslöja.
gillar att läsa deckare men tycker inte alls att Hypnotisören var en bra sådan. Besviken
Tänker inte läsa den andra boken
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
