Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2008-06-19 | Uppdaterad 2008-06-18
Tidskrift: ATLAS LITTERÄRA TILLÄGG
Visste ni att Ezra Pound strök nära hälften av T. S. Eliots Det Öde Landet innan den gick i tryck, eller att redaktören Maxwell Perkins tog bort sextiofemtusen ord i Thomas Wolfes Se Hemåt, Ängel innan den nådde sätteriet?
Nej, antagligen inte – och inte jag heller för den delen, men exemplen är smakprov på den småputtriga kuriosa som nästan oavbrutet studsar emot läsaren när han bläddrar runt i bokförlaget Atlas’ Litterära Tillägg nummer 1, 2008.
En utgåva främst ägnad samtal om böcker. Inga recensioner, ingen kritik, inga ansträngda essäer, nej, den tidskriftsliknade utgåvans fokus är i så fall redaktörens roll. Här finns bland annat en artikel av David Remnick, hämtad ur The New Yorker, om de ohyggliga strykningar redaktören Gordon Lish gjorde i Raymond Carvers manus. En hårdhänthet som gör att Lish möjligen borde få räknas som den korthuggna ”carverismens” upphovsman, snarare än Raymond själv.
Nja, fullt så illa är det kanske ändå inte, även om Remnick när han forskat i det Lishska/Carverska brevarkivet närapå kommit en sådan sanning på spåren. Och oavsett vilket – visst är det häftigt att få reda på mer om de verkligt intressanta böckernas ibland vingliga väg till bokhandlardiskarna?
Vad finns här mer? Jo, ett högintressant samtal mellan författarinnan Anne Swärd och Peter Kihlgård med utgångspunkt i den senares mästarroman Kicki & Lasse. Ett samtal där Kihlgård bland annat utvecklar ett resonemang kring kärlekens entropi, det vill säga värmedöd: man tar ett glas kallt vatten och blandar med ett glas varmt, ja, då får man ljummet vatten. En lika enkel som genial parabel över tvåsamhetens taskiga odds.
Men ändå, den här utgåvans verkliga lejonklo är en lång intervju med den mytomspunne Goncourtpris-vinnaren 2006, Jonathan Littell. Författare till den största litterära sensationen i Frankrike de senaste tjugo åren, Les bienviellantes. En 800-sidig uppgörelse med folkmordet som princip, inte enbart utifrån den vid det här laget ganska konventionella frågan ”Varför dödade tyskarna judar?”, utan den betydligt mer komplexa: ”Varför valde man i tre europeiska samhällen efter det första världskriget, tyskarnas, österrikarnas och ryssarnas, att lösa sociala problem med massmord?”
Verkar hur spännande som helst. Romanen kommer på Brombergs, De Välvilliga, i översättning av Cecilia Franklin, i höst. Det luktar Mann och/eller Proust om det här. Hoppas sommaren går snabbt.
Per-Axel Svensson
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74